Alla som inte vill att Sverige arrangerar OS är töntar. Det kanske kan uppfattas som en lite hårddragen slutsats men den är än så länge inte motbevisad. Det finns två sorters töntar, och intressant nog är de varandras motpoler trots att de i just denna fråga enas under samma anti-OS-fana i debatten.
Det finns de uppenbara töntarna, de som fick lite för många spökbollar kastade på sig under idrottslektionerna i skolan och därför helt ologiskt bestämt sig för att döma ut all form av sport som barbari och hellre ägnar sig åt att pimpla rödvin och analysera Kafka.
Den här typen av töntar tycker helt enkelt inte om sport. Alls. Men de är alltid aktiva på debattsidor när OS, VM, och andra större sport-evenemang arrangeras av ful-stater utan respekt för mänskliga rättigheter. Ändå smyg-kollar de “ironiskt" på Eurovision trots att det arrangeras av Israel.
De påpekar gärna hur korrupt sportvärlden är och tycker exempelvis att Ryssland nu fått vara värdland åt både Vinter-OS och fotbolls-VM är skandal i och med deras tillfångatagande och torterande av HBTQ-personer. Just de argumenten är helt legitima. Ledarsidan i Piteå-Tidningen drev exakt samma linje under VM förra sommaren.
Men denna typ av tönt vill inte heller att goda demokratier som värnar mänskliga rättigheter, så som Sverige, ska arrangera OS och hänvisar till att det är alldeles för dyrt för oss att vara värdland åt ett sådant vräkigt event.
Men detta beror egentligen på just att de bara helt enkelt hatar all sport, och vill slippa se sport både på TV och i sin hemstad. Deras argument om Ryssland är egentligen skådespel för att dölja det de egentligen ogillar, nämligen sportfånarna som kastade spökbollar på dem.
Den andra sortens tönt är just den där sportfånen som kastade de där bollarna. Som inte ägnade mycket energi åt historie- och samhällslektionerna när man fick lära sig lite om sådant där som demokrati och mänskliga rättigheter för det var inte lika kul som lektionerna när man fick kasta bollar på tönt nummer ett.
Den här typen av tönt tycker att sådant där snack om mänskliga rättigheter är lite tjafsigt och att debatten tar bort fokus från det hen anser att internationella sport-evenemang egentligen bör handla om: nämligen att dricka öl och kalla motståndarna för olika kreativa könsord.
Denna typ av tönt menar precis som förstnämnda tönt att Sverige inte borde arrangera OS för att det är för dyrt. Men denna tönt älskar sport, och ser därför inga problem med att semidiktaturer som misshandlar sin befolkning arrangerar OS istället för oss. Då kan Sverige plocka medaljer och slipper samtidigt notan för kalaset. Bra uppdelning, tycker denna tönt.
Vid första anblick och enbart baserat på fördomar om frisyr och partitillhörighet skulle man kunna tro att den nya kulturministern, Amanda Lindh (MP), vore exempel på tönt nummer ett. Men oj, ett så felaktigt antagande. Idag meddelade nämligen kulturministern att regeringen säger ja till ett svenskt Vinter-OS år 2026.
Ett glädjande besked till alla oss icke-töntar, med andra ord. Man kan argumentera hur mycket man vill om hur dyrt och onödigt det är att vara värdland för ett sådant spektakel, men det kokar i slutändan ner till frågan om huruvida man vill att 1) OS ska finnas och 2) OS ska arrangeras av länder som värnar mänskliga rättigheter.
Och klarar man av att ha två tankar i huvudet samtidigt och ställer sig positiv till båda ovan nämnda frågor, då måste Sverige också ta sitt ansvar som demokrati och sportälskande nation. Annat är inte bara töntigt, det är rentav skamligt.