I en intervju i Dagens Industri säger SD-ledaren Jimmie Åkesson att Socialdemokraterna är ”väldigt mycket bättre” än Annie Lööf. Om S kan fimpa MP kan det bli ”jätteintressant”, hävdar Åkesson. Den inviten kan han glömma. Sverigedemokraterna är ett arbetarfientligt högerparti som sossarna aldrig kan samarbeta med eller stödja sig på.
De fyra allianspartierna försöker blåögt presentera sig som ett trovärdigt regeringsalternativ, trots att de vet att det inte kommer att hålla. Åtminstone inte så länge Centerpartiet står fast vid sin generösa migrationspolitik, som SD skyr som pesten.
Det står klart att alliansen tillsammans med SD kommer att rösta bort Stefan Löfven efter valet. Att ett block skulle få egen majoritet är högst osannolikt, så vad kommer i stället? Det enda vi vet är att Jimmie Åkesson inte kommer att släppa fram en regering med en generös migrationspolitik. Budskapet från den stökiga hösten 2014 om att ge övriga partier ett helvete gäller fortfarande.
Åkesson är en slipad taktiker som kommer att försöka få största möjliga utdelning på valresultatet. Det är inget konstigt med det, likadant agerar de andra partierna.
Att han flörtar med S och samtidigt skickar in en missil i alliansen med sikte på Annie Lööf är därför helt logiskt. Han vill få härska genom att söndra och går inte att lita på.
Socialdemokraterna och Moderaterna har närmat sig SD:s hårdföra migrationspolitik. Båda partierna hoppas locka tillbaka väljare från SD genom den manövern. SD:s motdrag är att utropa sig som ”arbetarpartiet – på riktigt”.
Det är en lögnaktig varudeklaration. Många LO-medlemmar har gått på falskspelet. I den senaste stora SCB-mätningen om partisympatier i december sjönk dock SD bland arbetarna till 17,1 procent (att jämföra med toppnoteringen 21,7 procent hösten 2015).
Det är fortfarande oroväckande högt stöd, men förhoppningsvis gör mer kunskap att stödet för SD minskar bland alla löntagare. Det senaste årets agerande visar tydligt att de är arbetarfientligt och antifackligt parti. I fråga efter fråga har de ställt sig på högerns och arbetsgivarnas sida.
De röstade nej till regeringens förslag om att svenska löner och villkor ska gälla vid offentliga upphandlingar. De tänker tillsammans med alliansen rösta nej i riksdagen till vinstbegränsningar i välfärden, trots att de i förra valrörelsen var för det.
De sluter upp bakom alliansens krav på att lägga ner Arbetsförmedlingen och låta privata aktörer ta över. De vill ha ett system med lärlingsanställningar med låga lagfästa minimilöner.
Åkesson vill luckra upp arbetsrätten och göra det lättare att säga upp anställda. Partiet säger nej till att stoppa missbruk av tillfälliga anställningar. SD vill försvaga fackföreningarna, bland annat genom att skilja a-kassorna från fackförbunden. Det skulle rubba balansen på arbetsmarknaden.
De vill lägga ner mycket av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och har klent med idéer om hur de nyanlända ska integreras. Arbetarparti på riktigt? Glöm det.