Min vän är absolut politiskt intresserad. Hon har goda värderingar, enligt mig, men är inte politisk nörd på det vis jag vet att folk rubricerar mig. Hon röstar nog på sossarna, eller något åt det hållet. Det sköna med riktigt gamla vänner är att man kanske inte nödvändigtvis måste prata om politik med dem, för de som känt mig sen högstadiet känner inte mig som politisk redaktör.
När jag var trött visste hon dock exakt hur hon skulle tagga igång mig. Det enda som behövdes för att jag skulle gå från seg till peppad var att spela upp det Moderata Ungdomsförbundets vallåt, “Moderat såklart!” så vaknade jag till.
Låten är skitkass. Den är en autotunead diss av Gustav Fridolin (MP) och Magdalena Andersson (S) med en svängig refräng om att Stefan Löfven (S) ska “kickas ut” från Rosenbad. Men den funkade uppenbarligen för MUF, precis som Socialdemokraternas ungdomsförbunds vallåt gjorde under valet, och taggade igång både valarbetare, väljare, och diverse politiska redaktörer.
Att jag just gillade ungmoderaternas vallåt mest kan ha med min humor att göra. Jag tillhör ju den ironiska generationen, och jag tycker det är komiskt när de sjunger “Jag vill gå på bidrag för det är så man får deg” för det säger så mycket om den moderata synen på samhällets mest utsatta personer. MUFs vallåt är en oavsiktlig parodi på MUF. Därför blir den kul.
Och är det något jag saknar från veckorna innan valet är det ändå känslan av förväntan. Och det kan säkert ungmoderater också skriva under på. För då var alla peppade. Då var det in i kaklet, både för MUFare och SSUare.
Jag var i Stockholm, där min kompis bor, den här första veckan av 2019 innan jag nu slutligen kom hem till Piteå igen. En kväll satt jag och min vän och pratade om livet och jag kan ha sagt något om att jag är lite trött. Regeringsbildningsprocessen har gått helt rätt till, utifrån de olika partiernas perspektiv, men den är ju ändå tröttsam. Det tycker nog de flesta vid det här laget.
Det tyckte i vart fall min vän. Hon som jag dansade till MUFs vallåt med på Berlins gator i augusti bara tog sig för pannan när jag nu nämnde regeringsbildningen. Och det säger nog en del om hur det politiska läget gått från något som i början av hösten engagerade så många nu bara ger huvudvärk.
Och om det är så för både mig och min vän, en politisk nörd och en åtminstone politiskt intresserad person, hur är det då för de som egentligen inte bryr sig särskilt mycket om politik? De som kanske släpade sig till vallokalerna den nionde september? De som motvilligt gick och röstade för att de någonstans vet att det är något man ska göra, men egentligen inte bryr sig så enormt mycket?
Skulle dessa personer rösta igen om det blir val igen? Vilket ungdomsförbund ska släppa en extra-vallåt som taggar igång den tröttaste väljaren? Det parti som lyckas med det, det är det parti som vinner om det blir ett extra val nu under våren 2019.