En antifacklig lag

Lavallagen – som drevs igenom av en borgerlig riksdagsmajoritet i april 2010 – är en antifacklig lag som begränsar fackets möjligheter att vidta stridsåtgärder mot utländska företag som ägnar sig åt lönedumpning och inte följer svenska kollektivavtal.Socialdemokraterna har hela tiden motsatt sig lagen och argumenterat för fackets rätt att försvara kollektivavtalen.

Under valrörelsen 2014 lovade Stefan Löfven (S) att skriva om Lavallagen, om han fick regeringsmakten. Nu finns ett utredningsförslag i linje med S-kravet.

Under valrörelsen 2014 lovade Stefan Löfven (S) att skriva om Lavallagen, om han fick regeringsmakten. Nu finns ett utredningsförslag i linje med S-kravet.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

ARBETSRÄTT2015-10-07 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Inför valet 2014 lovade även S-ledaren Stefan Löfven att skriva om Lavallagen, om han fick regeringsmakten.

Hans och partiets besked var glasklart. Svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige.

Nu har Löfven regeringsmakten och den parlamentariska utstationeringskommittén har utrett Lavallagen.

Utredningsförslaget går i linje med S-kraven. Lex Laval bör rivas upp och ersättas av en utökad rätt för facket att ta strid för kollektiv¬avtal, större kontrollmöjligheter för de fackliga organisationerna och nya rättigheter för utländska arbetstagare som är stationerade i Sverige.

LO är kritiskt mot delar av kommittébetänkandet men backar upp huvudinriktningen.

”Det är bra att de utstationerade arbetstagarnas rättigheter stärks. Särskilt positivt är att det går att ställa tuffare krav på den arbetsgivare som utstationerar arbetskraft. Det blir möjligt att kräva att arbetsgivaren ska teckna kollektivavtal. Det betyder också att arbetstagarna kan kräva villkor och betalning enligt ett sådant avtal”, säger Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO.

Kommittéförslaget sågas dock av både arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och de fyra allianspartierna. Det beskrivs som ”en allvarlig inskränkning av den fria rörligheten”, vilket är ett mycket märkligt argument.

Det är ingen diskriminering av utländska företag eller arbetare att säga att svenska lagar och avtal ska gälla alla som är verksamma i Sverige. Det är i allra högsta grad en likabehandlingsprincip.

Den som kör bil i Polen förväntas följa polska trafikregler. På samma sätt måste det vara på arbetsmarknaden.

Den som jobbar på arbetsplatser i Sverige bör självklart följa svenska avtal och svensk arbetsrätt.

Vi får ju en helt absurd situation om 28 EU-länders olika arbetsrätt ska gälla samtidigt på svensk arbetsmarknad.

Det är dessutom inte bara svensk fackföreningsrörelse som underkänner Lex Laval.

Till kritikerna hör även FN-organet ILO (som består av regerings-, löntagar- och arbetsgivarrepresentanter från hela världen).

I ett yttrande från ILO:s expertkommitté, som består av oberoende juridiska experter, slås fast att lagen strider mot ILO:s konvention 87, som handlar om fackliga organisationers möjligheter att vidta stridsåtgärder för att försvara kollektivavtal. Kommittén har därför uppmanat Sverige att ändra lagstiftningen.

Även Europarådets kommitté för sociala rättigheter anser att Lavallagen inskränker de fackliga rättigheterna.

Lagen har kringskurit fackförbundens möjligheter att stå upp för att inhemska arbetare och arbetare som anställs av utländska företag behandlas lika, skriver kommittén i ett yttrande.

Sverige håller sig alltså med en lagstiftning som går stick i stäv med internationella konventioner om arbetsrätten.

Bara det är argument nog för att göra verklighet av utstationeringskommitténs förslag.

Läs mer om