Två döda i arbetsplatsolycka på en byggarbetsplats, i Hjorthagen utanför Stockholm, när en fyrtio ton tung vägg rasade över dem var innebörden i en nyhetspush i telefonen på tisdagsförmiddagen. Ytterligare en gång hade två människor fått sätta livet till på sin arbetsplats. Tyvärr var det inte de enda dödsfallen i arbetsplatsolyckor under den senaste veckan. Ytterligare fyra personer fick offra sitt liv i arbetsplatsolyckor under den gångna veckan.
Varje år drabbas trettiotusen arbetare av en arbetsplatsolycka som leder till sjukfrånvaro. År 2013 fick fyrtioåtta personer sätta livet till på sin arbetsplats. Till och med oktober månads utgång i år ligger antalet döda i arbetsplatsolyckor på fyrtiotvå. Risken är stor att antalet kommer att bli högre än föregående år. Den verklighet som ligger bakom statistiken är verkligen skrämmande.
Arbetsplatsolyckor med svåra skador eller dödlig utgång som följd är inte bara en mänsklig och personlig tragedi utan också ett misslyckande för vårt samhälle. Ingen ska behöva riskera att skadas allvarligt eller riskera sitt liv på sin arbetsplats. Därför måste nedrustningen av arbetsmiljöarbetet brytas. För även om säkerheten på de svenska arbetsplatserna förbättrats avsevärt i ett historiskt perspektiv så kan vi inte sätta oss ner och vara nöjda. Den nollvision som krävts från fackligt håll måste genomföras.
På dagens arbetsmarknad blir kraven hårdare och hårdare. Många gånger frestas arbetstagare att tumma på arbetsmiljökraven för att visa att man är duktig och effektiv. Detta visar sig inte minst bland yngre män vars riskbeteende är högre än andra grupper. Har de då osäkra anställningar kan de frestas att tumma på säkerheten för att visa på goda resultat. Många av de svåra arbetsplatsolyckor som leder till svåra skador eller dödfall äger rum på arbetsplatser där kollektivavtal saknas. Så var fallet på byggplatsolyckan i tisdags.
Ska man på allvar kunna arbeta för en nollvision för svåra arbetsplatsolyckor med dödlig utgång så måste vi ha starka fackföreningar som kan granska säkerheten och slå larm om brister i säkerheten när sådana finns. Kravet på kollektivavtal på samtliga arbetsplatser måste också förverkligas och det systematiska arbetsmiljöarbetet stärkas. Den nytillträdda rödgröna regeringen måste satsa mer resurser till arbetsmiljöforskningen. En annan viktig åtgärd för att förbättra säkerhetsarbetet på de svenska arbetsplatserna är det så kallade huvudentreprenörsansvaret. På arbetsplatser där underentreprenörer verkar, och också underentreprenörer till underentreprenörerna verkar, urvattnas det upplevda säkerhetsansvaret för varje nytt mellanled. Om huvudentreprenören får bära säkerhetsansvaret i alla led kan denne inte blunda för de avsteg från säkerheten som görs hos underentreprenörer för att klara de åtaganden de gjort. Då blir ansvaret tydligt och säkerhetsarbetet kommer att prioriteras högre. Det är ett första men nog så viktigt steg i arbetet för att skapa ett arbetsliv där ingen arbetare ska behöva oroa sig för om man ska komma hem med livet i behåll efter arbetsdagens slut.