När regeringen Reinfeldt tillträdde år 2006 var ett av de uttalade målen att antalet sjukpenningdagar skulle sjunka. Detta var ett led i att minska vad borgerligheten benämnde för utanförskap. Genom många gånger tuffa skärpningar av regelverket och införande av stupstockar inom sjukförsäkringen sjönk också sjukpenningtalen. De utförsäkrade försvann ut från statistiken och siffrorna förbättrades därför avsevärt. Men nu har trenden vänt. Sjukpenningtalen har, om man jämför december 2013 med december 2014, ökat med en dag. Det motsvarar en ökning på mer än tio procent på nationell nivå.
I Norrbotten ligger sjukpenningtalen generellt högre än för riket. Detta hänger troligtvis samman med att det på många orter i länet finns många tunga jobb och hög andel stressiga och slitsamma jobb inom offentlig sektor. Piteå kommun är den kommun i länet som har högst sjukpenningtal med 11,5 sjuldagar i genomsnitt per person och år. Sjukskrivningarna är oerhört ojämnt fördelade mellan män och kvinnor. Sjukpenningtalet för Piteås kvinnor ligger på 16,4 dagar och för männen på 6,9 dagar. Piteå följs tätt av Arjeplog med ett totalt sjukpenningtal på 15,9 dagar för kvinnorna. Arjeplogs män ligger på 9,8 dagar vilket totalt ger 12,4 dagar för män och kvinnor tillsammans. I Norrbotten är det bara Älvsbyn som uppvisar ett sämre sjukpenningtal på totalen med 12,9 dagar. Även här är kvinnorna överrepresenterade men skillnaden är mindre då kvinnornas sjukpenningtal ligger på 14,1 och männens på 11,9. I Arvidsjaur har kvinnorna ett sjuktal på 14,6 dagar och männen 7,8.
Att sjukpenningtalen ökar måste tas på största allvar. Rehabiliteringsarbetet måste förbättras avsevärt. Det systematiska arbetsmiljöarbetet måste sättas i fokus. Att kvinnornas sjuktal ligger avsevärt högre än männens tyder på att den offentliga sektorn har stora problem med arbetsmiljön. De offentliga arbetsgivarna har allt att vinna på att förbättra arbetsvillkoren för sina anställda. En friskare personal som upplever att arbetsmiljön blir bättre är en investering i framtiden.
Förbättrade arbetsvillkor måste vara A och O om de offentliga arbetsgivarna ska kunna locka personal till sina verksamheter. Med tanke på de gigantiska pensionsavgångar som väntar, med personalbrist som följd, så borde det ligga i varje offentlig arbetsgivares intresse att uppfattas som en god arbetsgivare som prioriterar de anställdas välbefinnande. Detta borde varje chef och beslutsfattare i kommuner och landsting bära med sig när man utformar den personalpolitik som ska genomsyra den egna organisationen.
Kampen mot ohälsan på våra arbetsplatser måste föras på två fronter samtidigt. Att i förebyggande syfte verka för en god arbetsmiljö och goda villkor är den ena fronten. Den andra är att bedriva ett gott rehabiliteringsarbete för de som tyvärr hamnat i en sjukskrivning. Det går inte att rycka undan det ena benet. Då faller arbetet samman. Visst kommer detta att kosta – men i längden är det väl investerade pengar som kommer betala sig många gånger om.