I september är det val och för den som läser tidningen eller tittar på nyheterna då och då är det klart som korvspad. Tiden går ju dock som bekant i en rasande fart och snart har hela januari förflutit. Sakta men säkert ser vi, restriktioner till trots, att många partier och organisationer smygstartar sitt valarbete. Men ju fler som ger sig in i samtalet, desto rörigare blir det. Mycket låter likadant och det blir svårt att navigera.
Arbetarfackens centralorganisation LO höll igår sin valupptakt. Under parollen “Trygghet för vanligt folk” ledde mediaprofilen Johan Wester (kanske mest känd för sitt “rädda, larma, släck" i humorproduktionen Hipp Hipp för ett par år sedan) det fullmatade program som bland annat gästades av statsminister Magdalena Andersson. Med lite humor men en stor dos domedagskänsla förklarades den fackliga valrörelsen som officiellt igång. Välfärd, jobb och att få bukt på kriminalitet kommer att prioriteras.
Statsministern pratade sig varm om vikten av organisering och att ställa krav, om att ta kontrollen över skolan och den övriga välfärden. Johan Wester ställer sedan den intressanta frågan om det har blivit svårare att bli arg, nu när Andersson sitter vid makten. Statsministern svarar nej men i ärlighetens namn ser vardagen väldigt annorlunda ut för dem som jobbar i ett tjänstemannayrke, något LOs ordförande underströk i sitt inledningstal. Uppemot 1,4 miljoner människor har rent fysiskt gått till jobbet som vanligt oavsett restriktioner och smittspridning. Verkligenheten för svenska arbetare är långt ifrån en tjänstemans vilket understryker vikten av representation av människor med olika yrkeserfarenheter. Och man förstår att LO arbetar aktivt med det.
LOs ungsekreterare Elsa Alm lovade att växla upp det fackligpolitiska arbetet för unga vilket jag tror är en klok satsning. Att utveckla och försöka nå unga blir en svår men viktig uppgift om idén om fackföreningen ska överleva i en tid där individualism och lyx- och överkonsumtion dominerar och många unga drömmer om att bli influencers. Ett samarbete med rabatt på tandblekning är en klen tröst om det saknas möjligheter till ett bra arbete.
Vidare blev det väldigt tydligt att LO och Socialdemokraterna går in i årets valrörelse tillsammans. Den facklig-politiska samverkan som gett LOs arbetare en plats vid bordet när beslut som påverkar deras liv och vardag har blivit kritiserad av högersympatisörer. Det har kallats svågerpolitik, korruption och en oschysst fördel. Fördelen har dock kommit Sveriges arbetare till del i form av social trygghet och reallöneökningar. Att Susanna Gideonsson och Magdalena Andersson nu öppet går in i valrörelsen ihop är en transparens jag tror både uppskattas och som engagerar. Det blir intressant att följa om andra partier följer efter och blir mer transparenta med sina kontakter och intressen. Sannolikheten att den svenska högern bekänner färg är dock liten.
LO väljer att hålla i samma problemformulering gällande trygghet och kontroll och understryker vikten av att få till en facklig valrörelse. Det tror jag är smart. I praktiken innebär det att människor taggar till. Det kommer inte hända om fler inte orkar ta snacket i lunchrummet på sin arbetsplats. Ska medlemmarna tagga till behövs bra och lyhörd politik och det kan vi konstatera är fallet.