nnnBarack Obamas demokratiska parti upplevde ett stort nederlag i tisdagens mellanårsval till senaten och representanthuset. I årets val stod en tredjedel av platserna i senaten på spel. Det republikanska partiet lyckades nu vinna över en rad nyckelstater och därmed säkra majoriteten även i senaten. Detta tillsammans med det sedan tidigare republikanskt dominerade representanthuset kontrollerar partiet nu det amerikanska parlamentet, kongressen.
Valresultatet innebär att president Barack Obama har två svåra år framför sig. Tidigare har han kunnat räkna med att få igenom sina förslag i senaten och bara behövt förhandla med den republikanska majoriteten i representanthuset. Nu måste han göra upp med republikanerna i både senaten och representanthuset för att kunna genomföra sin politik. Det blir ingen dans på rosor.
En viktig orsak till det demokratiska nederlaget är president Obamas sjunkande popularitetssiffror. Presidenten verkar trött och uppgiven, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att två av tre amerikaner tycker att presidenten för landet i fel riktning och att en majoritet av de amerikanska väljarna ville ha en republikansk majoritet i kongressen.
President Obama har därför också lyst med sin frånvaro i den nyss avslutade valrörelsen. I många av de stater där utgången har varit oviss har de demokratiska kandidaterna till och med tenderat att ta avstånd från presidenten och den politik han för. Två av de demokratiska senatorskandidaterna vägrade till och med svara på frågan om de röstat på Obama i senaste presidentvalet.
Detta är svårt att förstå utifrån en svensk horisont, men för en amerikan inte särskilt konstigt eller upphetsande. Hela den amerikanska politiska idén bygger nämligen på en tanke om att olika krafter ska balansera varandra. Det är därför inte alls ovanligt att väljare röstar på en presidentkandidat från det ena partiet och representanter från det andra partiet i de andra valen för att presidentens makt inte ska bli för stor.
Parlamentarismen, som vi i Europa känner den, finns inte på kartan. När vi svenskar talar om den parlamentariska situationen i Sverige som oönskad och som ett problem ser den amerikanske väljaren tillståndet som eftersträvansvärt.
Situationen för president Barack Obama är mardrömslik. Han kommer att vara vad man kallar för en ”lame duck” med små möjligheter att få igenom sin politik. Detta innebär att ett politiskt vakuum riskerar att uppstå och att välbehövliga reformer ej kan genomföras. Risken är stor för att vi får se nya budgetfiaskon som riskerar att påverka hela den amerikanska ekonomin. Detta är inget drömscenario för USA heller, och den tillväxt man så väl behöver få igång kan tyvärr komma att fortsätta lysa med sin frånvaro.
I amerikansk politik är perspektiven korta. Om två år är det presidentval och vid samma tillfälle står en tredjedel av senatorsplatserna i kongressen på spel igen. Den gången är det en majoritet av republikanska platser som står på spel, och detta i många fall i stater där republikanerna har motvind.
Många talar redan nu om Hillary Clinton som presidentkandidat och hennes popularitet kan då, i samspel med republikanernas uppförsbacke, än en gång ge en demokratisk majoritet i senaten. Spelplanen är då plötsligt helt ny igen och den politiska förlamningen i USA kan vara över.