En nybliven 65-årig pensionär i Sverige har stora möjligheter att leva fram till minst 80-årsdagen. Allt enligt EU:s statistikbyrå Eurostat. Med en förväntad medellivslängd på 83,7 år ligger svenska kvinnor i europatoppen. Den svenske mannen ligger något efter, men har passerat 80-årsstrecket vad gäller medelålder.
För nästan vart år kan vi positivt registrera att den genomsnittliga livslängden för svenska kvinnor och män ökar. Det är alldeles riktigt att svenskens medelålder ökat ordentligt de senaste femtio åren. Mycket självfallet beroende på den medicinska utvecklingen. Den rökning som tidigare var en allmän företeelse har minskat kraftigt under de senaste decennierna
Idag botas allt fler cancerfall. Cancersjukdomar, som bara för tjugo-trettio år sedan ansågs som helt obotliga, kan nu behandlas med gott resultat.
Nya behandlingsmetoder och nya mediciner har också gjort att dödligheten i hjärt-och kärlsjukdomar inte är lika hög som förr. På område efter område har den medicinska utvecklingen gjort framsteg. Detta är grunden till att vi blir äldre och förhoppningsvis mår bättre.
Mot den bakgrunden borde allt vara frid och fröjd med folkhälsan, men så är det inte. Att allt fler av dagens äldre känner sig friskare än tidigare generationer betyder inte att allt är frid och fröjd. Det finns stora klyftor och skillnader i livsvillkor.
Nej, problemet är istället att hälsan inte är rättvist fördelad. Fakta visarvisar att den enskilt viktigaste faktorn som avgör hur gamla vi blir är vår personliga ekonomi. Skillnaderna i hälsa och medellivslängd är därför stora mellan olika delar av vårt land.
I mer ekonomiskt välmående lever vi längre. Där förutsättningarna är de motsatta tenderar medellivslängden att inte hänga med i den generella utvecklingen. Denna skillnad kan inte förklaras med att vi har olika gener i olika delar av landet utan måste ha sin förklaring i de yttre livsbetingelserna. I de välmående delarna lever man längre för att man har en tryggare vardagstillvaro medan oron för livsuppehället, för jobbet och för tillvaron i stort sätter sina spår i glesbygdens utflyttningskommuner.
Sedan gammalt är det ett välkänt faktum att högutbildade tjänstemän har bättre hälsa än lågutbildade som jobbar i processindustrin, skiftarbetar eller sliter i vård och omsorg.
Enligt pensionsmyndigheten har tolv procent av dem som är över sextiofem år en låg ekonomisk standard. Detta är en grupp som växer. Därför är det viktigt med bättre kunskaper om livsbetingelsernas betydelse för hälsan. Befinner sig en människa i underläge undergräver det hälsan. Är man arbetslös, är man lågavlönad och lever man i ständig oro för framtiden, då kommer tyvärr ofta sjukdomar som ett ytterligare påbröd.
Till detta ska läggas att arbetsmiljöfrågorna kommit på undantag under senare år. Företagshälsovården har rustats ner. Arbetarskyddet likaså. Det förebyggande hälsoarbetet på våra arbetsplatser fungerar inte längre. Ofta räcker inte i nästa steg samhällets resurser för rehabilitering av långtidssjuka.
I skolan har idrottsämnet liksom hemkunskapen fått försvinnande liten plats på schemat. Något som självfallet saboterar möjligheterna att bygga upp goda framtida motions-och kostvanor hos våra barn och ungdomar.