Lysande möte mellan svenskt och amerikanskt

PPPP Med "Vita lögner och svarta ballader" gör Magnus Lindberg och Basse Wickman något som borde ha gjorts för länge sedan, nämligen att införliva amerikans folkrock i den traditionella svenska viskonsten. Och som de gör det sen. De gamla låtarna som vi alla hört sedan barnsben sjuder av liv. Det är medryckande och välljudande tonkonst av högsta kvalité som får sin näring i den spännande mixen mellan det svenska och amerikanska musikarvet. I Lindberg och Wickmans spännande tolkningar draperas verk av Dan Andersson, Carl-Michael Bellman, Stig Dagerman, Karin Boye, Evert Taube, Nils Ferlin och Birger Sjöberg i en musikalisk skrud som för tankarna till The Byrds och Bob Dylan. I centrum står Roger McGuinns, nej förlåt, Wickmans tolvsträngade Rickenbacker, och sist men inte minst Marcus Olssons underbara orgel, som känns direktimporterad från Dylans "Highway 61". Röstmässigt kompletterar de två huvudrollsinnehavarna varandra perfekt. Basse Wickman klara, ganska svala röst, skapar en spännande kontrast till Magnus Lindbergs slitna uttrycksfulla stämma. Och stämsången den är superb, som det mesta på skivan, ska tilläggas. Det är länge sedan jag känt mig så hemma musikaliskt som med "Vita lögner och svarta ballader". Allt faller på plats, både mitt musikaliska arv och min nationella identitet.