PP När man åstadkommit Sveriges största internationella musikframgång, när man skrivit landets mest älskade musikal, när ens senaste popvisa fick slitas loss från Svensktoppen med schaktmaskin? Vad gör man då?
Man siktar högre. Man strävar efter det tidlösa och vaskar efter ett guldkorn att lägga till "den svenska låtskatten". På nya "O klang och jubeltid" letar Benny Andersson efter sångerna som kan sjungas på bröllop, skolavslutningar och begravningar, om 150 år.
Skivan inleds med att Helen Sjöholm name-droppar "Den blomstertid nu kommer" och de enda vettiga referenserna här är djupt folkliga kompositörer som George Riedel eller just Israel Kolmodin. Det är ett imponerande projekt för det krävs ett starkt material om man vill väva en visa som håller lika länge som Kolmodins älskade psalm.
Lyckas Benny Andersson med sina högtflygande ambitioner?
Det får kommande sekels skolbarn avgöra när det är deras tur att gå på begravning. Högst troligen kommer de här låtarna återinsätta Benny Andersson och hans orkester som kung och hov i Svensktoppens rike. Såväl titelspåret som instrumentella "Sorgmarsch" och musikalsnyftaren "Vilar i din famn" kommer att borra sig in som skabb under skinnet på stora delar av det svenska folket.
Samtidigt är det inte utan att det vänder sig i magen när albumets väldiga pretentioner framträder. I Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Björn Ulvaeus har Benny Andersson tveklöst hittat samarbetspartner från sista ledet i det svenska musiklivets näringskedja. Men bara en toppkonsument som sitter överst på köttberget kan tycka att det här är en rakt igenom lyckad idé.
Skriv ni för evigheten om det har blivit dags för det. Vi andra, vi som har lite längre dit, vi har svårt för kärlekslåtar där huvudpersonerna kallas Yin och Yang.