PPPP En favorit under senare år har varit Anna Döblings debutplatta från 2007. Jag älskar hennes underfundiga texter, hennes förmåga att på ett känslosamt och lekfullt sätt beskriva allt från sorg och glädje, till kärlek och hat. På "Vem som helst" saknas lite av den uppsluppenhet som präglade debuten. Texterna är generellt mörkare, mer personliga och inte lika direkta som tidigare, utan att för den skull tappa i kvalité. Precis som på föregångaren har Döbling överlåtit det huvudsakliga musikaliska ansvaret åt Gunnar Nordén, vilket är ett genidrag. Hans livfulla produktion, med inslag av jazz, visa och kubanska rytmer, passar som handen i handsken till Döblings tonkonst. När det är som allra bästa fungerar musiken som tonsatta illustrationer och bidrar till att förstärka det textmässiga innehållet - det är dags för Sverige att upptäcka Anna Döbling.
