Men inte här, alltså - ändå har han aldrig varit bättre. Här kommer han, Greenberg alltså, till broderns hus efter ett nervsammanbrott och ambitionen är att göra precis - ingenting.
Jo, Greenberg träffar visserligen Florence (Gerwig) som arbetar i huset, och han försöker också få kontakt med gamla kompisar. Men Greenberg är inte så lyckosam på grund av humörsvängningarna.
"Sanslöst roligt" har det skrivits om det här. Jag säger bara, sakta i backarna. Mer vemodigt än roligt är nog en mer rättvis beskrivning. Men det är definitivt uppmuntrande att se Stiller i den här genren.