Pandorum innehåller allt det där, även om den inte direkt ska jämföras med Alien, klassikern. Men den skrämmer ändå rätt okey. Huvudpersonerna, Bower (Foster) och Payton (Quaid) får i varje fall skrämselhicka. De vaknar upp efter en förlängd hypersömn på åtta år. Mörkt och otäckt. Är de ensamma ombord på rymdfärjan som verkar lika stor som Piteå? Det blir Foster som får ge sig ut på upptäcktsfärd i det svarta, och tämligen omgående upptäcker han någonting märkligt, fruktansvärt och inte minst äckligt. Det gäller att springa. Fort. Det verkar inte heller finnas någon undsättning eller återvändo.
Jag gillar det här. En bra historia, kombinerad med klaustrofobikänsla och en bit skräck.