istället över Sarris insats i det här dramat som får vem som helst att börja kallsvettas. Ändå säger han inte så mycket, istället är det kroppsspråket som talar. Ansiktet. Ögonen. Tystnaden.
Han spelar körskoleläraren Krister som vaknar upp på badrumsgolvet. Blodig. Vad är det som hänt? En tragedi? Eller?
Genast får man känslan av någonting obehagligt. Krister är förvirrad, han känns allt annat än pålitlig - attackerna avlöser varandra - och man väntar på det värsta, till och med när han besöker tennishallen, leksaksaffären eller sin mamma. En krutdurk som snart exploderar. Obehagligt, som sagt.
Det här är en så kallad "one man show" av Sarri, och en fullträff av regissören Jesper Ganslandt som gjort någonting stort om en mardröm. Egentligen en berättelse utan förklaring eller händelseförlopp, mer att vi ska känna.