The road inleder på högsta växeln. Vi begriper att någonting fruktansvärt inträffat, men vi får aldrig något svar eller besked om vad som drabbat världen. Inte mer än att djuren försvunnit, grödorna tagit slut - människorna också, tycks det. Ja, till och med färgerna känns det som.
Mitt i detta trauma vandrar far (Mortensen) och son (Smit-McPhee) med en shoppingvagn. Maten har också tagit slut (men de har tur) och de får se upp för ligor som inte nöjer sig med att döda.
Det här är en annorlunda katastroffilm. Ingen jättevåg eller jordbävning, ingen störtande meteorit eller utomjordingar. Ändå är det världens undergång som far och son försöker klara sig ifrån med riktning mot kusten, men inte ens vattnet är blått. Det är kusligt, skrämmande och omskakande. Miljöerna verkar hämtade från en annan värld.