Sacha Baron Cohen som Brüno. Nja, jag vet inte. Inte lika roligt, det är inte ens nära. Visst, här finns det också grejer att skratta åt men det är definitivt inte lika dråligt som i Borat.
Sacha spelar en österrikisk gayreporter som gör bort sig och får sparken från modeshowen "Funkyzeit". Ja, han blir till och med svartlistad och bestämmer sig för att dra till USA och bli en världskändis. Ungefär som i Borat, fast tvärtom. Med på resan följer också assi-stenten Lutz, gestaltad av ingen mindre än Gustaf Hammarsten.
Brünos väg mot stjärnstatus går bland annat via en anusblekningssalong, till en tv-show, swingpartyn och gu’ vet allt som har med sex att göra. Men det blir givetvis pannkaka av hela baletten. Och reaktionerna, kraftiga sådana, låter inte vänta på sig, men jag tror faktiskt det mesta är arrangerat den här gången.
Filmen har sina ljusa stunder, men komiken är alldeles för ojämn och stundtals känns det bara plumpt och tragiskt.