Och Hallström levererar med stil och känsla gör det här dramat till någonting riktigt fint och ståtligt.
Det börjar med ett oväntat möte på en perrong en mörk kväll. Hunden Hachiko och musikläraren Parker Wilson, spelad av Richard Gere. Parker gör några tafatta försök att bli av med den underbart söta valpen, men till slut hamnar den hos familjen Wilson. Och blir sedan allas stora älskling.
Resten är historia, som det så vackert heter. Det handlar framför allt om denne Hachiko och en oerhörd längan efter någon som plötsligt inte kommer ut genom tågstationens entré. Ingen husse. Inget bus. Ingenting. För Hachiko inleds en väntan, på exakt samma plats och samma tid, som varade i tio år.
Det är gripande vackert.