Förväntningarna var således skyhöga inför "Baksmällan". Här hade man alltså en underbar skrattfest framför sig, men ... jag blir inte precis berusad av lycka, långt därifrån, utan hävdar bestämt att det här är mer galet än störtroligt. Jag kan räkna upp 20 komedier som är tio gånger roligare än när kompisarna Alan (Galifianakis), Phil (Cooper) och Stu (Helms) drar iväg med Doug (Bartha) på en svensexa till Las Vegas.
Det blir en sjulhelsickes fest, och ett djävulskt uppvaknande. I hotellsviten dyker de mest underliga saker upp, däremot inte brudgummen himself. Han är spårlöst borta och i jakten på stackarn råkar trion ut för allt möjligt. Men de minns ingenting från gårdagen, eller snarare natten.
Jag kan vara helt ute och cykla ... det här är kanske rentav skitkul i all sin galenhet - men det är vart fall inte min typ av humor. Inte alls.