Energin ligger kring Lisbeth

+++ Boken var sensationellt bra, och filmen gjorde nog inte heller någon besviken. Jag hävdar bestämt att "Män som hatar kvinnor" är den bästa svenska thrillern - någonsin. Den har allt man kan begära, ett mysterium och ett knepigt pussel där bit efter bit faller på plats under oändlig spänning.
Nu kommer alltså uppföljaren, vilket onekligen ställer en del krav.
Det blir ändå tummen upp, trots att "Flickan som lekte med elden" är betydligt råare med några riktigt otäcka scener. Men den släpper aldrig taget.
Lisbeth Sallander (Rapace) återvänder till Stockholm där Mikael Blomkvist (Nyqvist), eller egentligen två frilansare, arbetar på en artikelserie om trafficking med prominenta kunder.
Lisbeth vill göra upp med sitt förflutna, men hamnar istället i mycket dramatiska situationer som leder till otäckingar som Zala och inte minst monstret Niedermann (Spreitz) som inte känner smärta. Vilket Paolo Roberto får erfara ...
Ett extra plus också för att det är mer Sallander och lite mindre Blomkvist. Energin ligger onekligen kring hårda Lisbeth.