Då öppnar sig ändå en ny möjlighet. Ett svenskt föräldralöst barn, Patrik 1,5. Stor lycka och förväntan.
Och så knackar han på då, Patrik - 15 år ...
Resten är filmhistoria höll jag på att skriva. Kanske att ta i, men fortsättningen sitter som en smäck. Patriks inställning till paret, Görans oerhörda frustration och Svens förståelse. För att inte tala om grannarna. Det kör ihop sig en smula, men man mår som sagt ändå bra, tack vare Ella Lemhagen. Det är naturligt skildrat med värme och omtanksamhet i den där längtan efter barnet som visar sig vara "lite" äldre än väntat.