Först blir omgivningen av naturliga skäl chockade över hans hängivenhet över Bianca. Men från att ha varit inbunden, skygg och fruktansvärt blyg börjar Lars sakta men säkert att tina upp. Effekten blir att Lars och en rullstolsburen Bianca accepteras så till den grad att omgivningen börjar att spela med.
Ja, ni ser ju - det är en helt sjuk, sanslös och rent bisarr historia som saknar motstycke. Men det handlar om en desperat handling att hitta ett filter ur den totala ensamheten. Och i Lars fall är det alltså en livlös men ändå rätt vacker docka som blir hans väg ut ur skuggan. Men lite konstigt känns det trots allt.