Blåst på konfekten

++
Magi, trolleri, illusion... You name it. Jag blir hänförd, nästan som i trance. Hokus-pokus, liksom och abrakadabra.
Filmerna Illusionisten och The prestige hade allt det där. Nerven.
Därför hade jag stora förhoppningar på Death defying cats - om den fantastiska utbrytarkungen Houdini, gestaltad av Guy Pearce.
Men det blev mer som att fumla med ett korttrick. Mina högt ställda förväntningar rasade. Det blev bara lite, lite av Houdinis bejublade föreställningar - men desto mer romantik.
Mot sig, och snart med sig, har Houdini Mary McGarvie (Jones) och hennes dotter (Ronan). Hon gör sina konster för att få ihop brödfödan, och blir förstås jätteintresserad när Houdini lovar 10 000 dollar för att... ja, det ska jag förstås inte avslöja.
Det är vackra bilder, och välgjort. Verkligen. Men jag upplever det som mer slätstruket och jag känner mig faktiskt blåst på konfekten.