Där har ni inledningen till det här starka och välgjorda dramat. Flickan. Hon har inget namn. Men hon existerar i allra högsta grad. Tjejen som finner sig i det mesta, som vägrar avslöja att hon nu lever helt ensam, spännande givetvis från början men desto mer olustigt med tiden trots att hon är stark. Ett barn som observerar, iakttar och samlar intryck och upptäcker att vuxenvärlden är allt bra märklig.
Det är en hel del som är bra i Flickan. Som Bianca Engström - alldeles bedårande. Och Hoyte van Hoytemas vackra foto som ibland faktiskt ger något av en dokumentärkänsla.