Några år. Sen börjar nya orosmoln att hopa sig. Är det inte strider i Mellanöstern så är det danskarna som hotar. Och då försvinner Cecilias leende.
Fortsättningen om Arn Magnusson från västra Götaland är i många avseenden rätt lik den första. Stilen är densamma, allvaret och oron finns där. Enda undantaget är Arns norske vän som ibland lättar upp stämningen. Men det är möjligtvis lite mer dramatik, stridsscenerna är mer välgjorda och när man tror att det allra värsta är över, att nu så ... nu äntligen - ja, då kommer den stora chocken. Och det blir dystert igen.