Vilse för vuxna

Han kände att det var dags att göra någonting för alla som som kommer fram på gatan och pratar om Vilse, men han ville göra det "som den gubbe jag är".
- Det är tydligt och klart en vuxenshow. Det har varit det roliga, att man får fläka ur sig.
Figurerna känns igen. Formen är däremot anpassad för scenen.
- Andemeningen finns ju kvar, att det är, som jag tycker, en rörande och visionär historia om en pojke som inte vill äta upp och skapar sitt eget universum, som jag verkligen står för.
Inget budskap
70-talets barnserie har genom åren blivit både utskälld och älskad. Den handlade om en pojke som hittade både en själsfrände och en hel värld på matens undersida. I dag har Staffan-karaktären blivit en gammal gubbe som är hos äldreomsorgen och "i sitt senila tillstånd" försöker minnas figurerna.
- Jag spelar Storpotäten och dagisfröken Galileo Galilei som blivit transhora i helvetet. Det är inte för barn (skratt).

Tycker inte folk att du vanhelgar figurerna?
- Nä, jag gör det med stor kärlek. Jag återberättar hela skiten och står för varenda ord och försvarar figurerna med hull och hår.
Finns något större budskap från dig?
- Absolut inte. Jag har inga budskap alls. Man vill gå ut på slak lina och både roa och oroa, men att börja tala om budskap ... Nej, det är herr Westerberg, take it or leave it. Det är budskapet. Sedan är jag glad att jag fortfarande lever och får göra det här.
Du är ju "mannen som förstörde en hel generation". Du ska alltså ut och möta de förtappade själarna nu?
- Om de har råd att gå på teater (skratt), men som jag säger "nu har ni mig här igen. Har jag jag förstört er barndom ska jag fan förstöra er ungdom, medelålder och ålderdom" (skratt).
Har du någon gång känt dig missförstådd?
- Det var en period när jag var ledsen över förföljelserna som var. Kanske var det med viss form av humor, men ibland förstår man inte humor. Det har funnits perioder när jag har varit jävligt ledsen. Nu är jag så gammal att ingen vågar säga emot mig. Nu är det bara åka.
Apropå åka finns det en fruktad karaktär, den dumdryge Storpotäten, som faktiskt drar norrut - i berättelsen.
- Han säger att han ska åka till glesbygden och öppna en paltzeria. Det är ju faktiskt i Piteå den finns (skratt). Jag har inte tänkt på det förrän nu. Han finns där på äldre dagar.