Med väl över tjugo utgivna titlar och med fler liggande på hyllan har Torbjörn Säfve inte legat på latsidan sedan hans mamma förde honom in i korsordens värld.
– Det började med att morsan lärde mig att lösa korsord när jag var fem. Så när jag började skolan kunde jag stava till ”jänkeimperialism”. Morfar var nämligen kommunist.
Inför publiken i Umeå berättar han för samtalsledaren Marianne Söderberg om intresset för boxning och flytten söderut, där skrivandet började på riktigt.
Majakovskij och Goya
Torbjörn Säfve har med stor lust använt sig av den fiktiva biografin som litterär form. Vladimir Majakovskij, Ivan Aguelí och Lasse Lucidor är några av dem som Torbjörn Säfve tagit sig an som identiteter i sitt skrivande.
– Det började med Aguelí. Jag antar att jag identifierade mig med honom. Aguelí är en del av mig. Det är samma sak med Majakovskij. Jag är lite som Goya också faktiskt, säger han.
Torbjörn Säfves intresse för historia kan skönjas i hans många bokutgivningar.
– Jag läser mycket historia och etnografi. Det var i och med det jag träffade min fru Lena också. Hon pluggade etnografi i Uppsala.
Superfeminist
Historieintresset ligger även som fond för Torbjörn Säfves kommande projekt, en kvadrologi om tre drottningars historia. Även här har han antagit formen av fingerad biografi.
– Lena kom hem med tre begagnade volymer om Sveriges drottningar. Jag tänkte att 'vafan, jag får väl har det som kvällsläsning'. Men jag fastnade! Det var korta, kompakta stycken om dessa olika drottningar, och helt plötsligt hade jag ett skelett som jag kunde sätta kött på.
Arbetet med böckerna om drottningarnas liv blev också en politisk väckarklocka för författaren.
– För första gången i mitt liv är jag superfeminist!
Vill ha det lugnt
De senaste åren har Torbjörn Säfve gått från de stora förlagen till de mindre. Trots en diger utgivning berättar han att han har flera manus klara som ingen ännu läst, men att det främst är en teknisk formalitet som står i vägen för utgivning.
– De stora förlagen tar ju inte emot maskinskrivet längre! Så jag får gå till de små.
De senaste åren har han också försvunnit ur medias blickfång, något han beskriver som ett medvetet val. När Marianne Söderberg tar upp detta och det faktum att han inte säger sig bry sig om om huruvida hans böcker publiceras förklarar han det som prioriteringar, och att han gärna har det lugnt och skönt istället.
– Det där får Lena och ungarna ta hand om, om de tycker det är roligt. Jag har fått så mycket uppmärksamhet förut. Jag är mest intresserad av att ha det lugnt och skönt i byn.