Islänningen Jón Kalman Stefánsson har en sammansatt och entusiastisk fanskara. Att för en oinvigd förklara vad hans böcker handlar om är inte helt enkelt. Ett svar är att hans böcker handlar om havet och om kärlek, om människor, livet och döden. Han själv förklarar att människan och kärleken oundvikligen hänger ihop.
– Det är omöjligt att skriva om människan utan att skriva om kärlek. Alla människor drömmer om den, till och med Putin, säger han.
Streck av kyssar och gråt
Under torsdagen hade Jón Kalman Stefánsson och hans svenske förläggare Svante Weyler ett samtal inför den gångna helgens Littfest i Umeå, vilket sedan följdes upp med ytterligare ett samtal på lördagen inför full sal. När berättandet kommer på tal förklarar Jón Kalman Stefánsson vikten av att som människa fortsätta att minnas.
– Jag skiljer inte på nutid och dåtid, för mig är det samma sak. Om man går på en kyrkogård och ser på en gravsten så står det två årtal och mellan dem finns ett streck, och i det strecket finns hela livet. I det strecket finns kyssar, kärlek, gråt. Alla människor har en historia. Vi får inte glömma. Det är vår plikt att minnas.
Innebörden i att vara författare beskriver Jón Kalman Stefánsson som ett sökande.
– Man skriver för att man inte förstår världen. Hade jag förstått världen hade jag spelat fotboll eller något liknande. De som spelar fotboll tror att de förstår världen, därför ser de lyckliga ut.
– Att skriva handlar om att söka svar, men egentligen är det inte svar vi behöver. Vi behöver något att söka och något att tro på. Därför behövs bra böcker, och en bra bok behöver bra läsare. Det är läsaren som skriver boken, säger han.
Starka kvinnor
I sina böcker inkluderar Jón Kalman Stefánsson ofta självständiga kvinnor. I sin ”Trilogin om pojken”, som utspelar sig på Island för hundra år sedan, har den starka, självständiga kvinnan Gertrud en stor roll. Som ogift företagare och med en sjöman från England som enda älskare, är hon ett ständigt hot mot den manliga makten i köpingen där hon bor. Jón Kalman Stefánsson förklarar detta med den makt som korrumperat männen under tusentals år.
– Kvinnor på den tiden hade inga rättigheter. Den som gifte sig med en man förlorade all självständighet. En kvinna som var självständig var ett hot mot makten, och de som hade makt var män.
– Total makt korrumperar människor. Männen har haft makten i tiotusen år, därför har män något korrupt över sig. Det är fortfarande svårt för kvinnor att hävda sig. Har man makten så länge förstår man inte världen, för man behöver inte förstå den.
Längtan och saknad
Förutom teman som livet och kärleken skriver Jón Kalman Stefánsson också mycket om Island i sina böcker, om vad det innebär att vara islänning. När jag förklarar att det känns konstigt för mig som svensk att en nation kan beskrivas så enhetligt, tror han att detta beror på att Island är en ö och att självbilden mellan våra nationer skiljer sig åt på grund av det.
– När man bor i Sverige är man granne med Norge, Finland, Danmark, delar av Ryssland. Sveriges självbild beror delvis på dem. På Island har vi inga grannar. Vi har havet, vinden. Vår självbild är helt annorlunda. Hos oss finns det en kontrast mellan isolering och känslan av att tillhöra den övriga världen.
– Det är intressant. Man är omgiven av havet, men nyfiken på vad som finns bortom. Islänningar reser mycket, men alla som flyttar därifrån vill tillbaka. När du bor på en ö är du född med en längtan efter att segla bort, men så fort du ser din ö sjunka i havet så saknar du den.
”Utan Beatles är mörker”
Den senaste boken ”Fiskarna har inga fötter” har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. Handlingen utspelar sig i Keflavik, Islands mörkaste plats. Jón Kalman Stefánsson förklarar att ingen tidigare har skrivit om denna ort.
– Nästan inget finns skrivet om Keflavik, det här är den första boken som handlar om platsen. Det är en väldigt vacker plats.
– Vackert på Island är fjäll, gräs, floder. Inget av det finns i Keflavik. Det finns sten, lava, men också mossa. Det är poesi. Att det kan växa mossa ur något så hårt som sten.
Förutom lava och mossa är Keflavik Islands rock n' roll-stad, och kallas på vissa håll för ”Beatlestown”. Jón Kalman Stefánsson är ett stort fan av Beatles, och pratar varmt om vänskapen inom bandet på hans sedvanligt, poetiska vis.
– Det är två saker som är viktiga i livet: Kärlek och vänskap. Utan vänskap är mörker. Utan Beatles är mörker.