Gerda Berglund är rösten bakom Umeåbandet Misantropics stenhårda ilska. Ursprungligen från Göteborg och boende i Umeå sedan tio år tillbaka äntrade hon hardcore-scenen med musikintresset med sig sedan ungdomen.
I Umeås punk och hardcore-scen fann hon motivationen till att själv börja sjunga.
– När jag var liten och tonåring gillade jag hård musik. När jag flyttade hit började jag gå på spelningar.
– Då var det som att det blossade upp igen, hur sjukt bra hardcore och punk är. Jag blev väldigt peppad igen, säger hon.
Blev övertalad
Trots intresse kände hon sig tveksam. Liksom många kände hon att hon var för gammal för att själv spela musik.
– Då tänkte jag att jag var för gammal. Jag var 23.
Hon tror själv att många känner att man ska vara ett geni vid tjugo års ålder för att få lov att stå på en scen, en myt hon själv krossat.
– Man ska ju börja med musik när man är tretton, helst. Jag minns att jag ville lära mig gitarr när jag var 17 men tyckte att jag var för gammal. Vilket bara är skitsnack.
– Det var skönt att krossa den myten, och det tror jag speciellt många tjejer tänker, att man ska ha övat i tio år och vara geni för att ens få ställa sig på scen, säger hon.
– Det är ganska befriande att det inte är så i punkscenen.
DIY-band
Misantropic är en del av DIY-scenen, ett amerikanskt uttryck som betyder ”Do it yourself”, och som innebär att de spelar utan vinstintresse. Många spelningar och arrangemang har som mål att eventuell vinst går till välgörenhet.
Nyligen spelade de på en festival där vinsten gick till föreningen ”Ingen människa är illegal”, som arbetar med att stödja de människor som tvingats gå under jorden efter att ha fått avslag på sin asylansökan.
– Vi kommer aldrig att leva på vår musik. Vi är ett icke-kommersiellt band. Vi spelar för reseersättning, mat och öl. Det är så vi alltid kommer att göra.
– Det är det som är det värda, att överskottet går till ”Ingen människa är illegal”, och för oss är det en stor jävla ära att spela på den festivalen.
Politiska låtar
Misantropics texter präglas i stor utsträckning av politiska budskap, och bandet har en hårt retorik som backas upp av rå estetik vad gäller omslag och merchandise.
– Vi är ett väldigt politiskt band. De flesta låtar handlar om klasshat, klasskrig, feminism, djurrätt. Hela den kapitalistiska världsordningen som dödar fattiga människor. Låten Patriarchs på nya skivan handlar om religiös fundamentalism och hur kvinnohatet får frossa i den religiösa extremismen, säger Gerda Berglund.
– Vi är jävligt förbannade. Det är ett sjukt samhälle som helt enkelt inte fungerar.
Den hårda retoriken med samhällskritiska texter tycker hon är en förutsättning för sin egen musik.
– Punk är politik. Det går inte ihop för mig att spela opolitisk punk. För mig går det hand i hand att ha politiska texter.
– Står folk och lyssnar på en så har man en skyldighet att uttrycka någonting. Skulle någon tycka det är jobbigt att lyssna på ett brandtal kan de gå därifrån.
Ojämställt
Vad gäller könsfördelningen och bokandet av kvinnliga band upplever Gerda Berglund en förändring till det bättre.
– Personligen tycker jag att sen jag började gå på spelningar så är samtalet på en helt annan nivå. Man ifrågasätter varje arrangemang och ser hur könsfördelningen ser ut. Den tonen uppfattar jag inte fanns för fem, sju år sen. Jag känner att diskussionen är där hela tiden, säger hon.
Hon poängterar däremot att trots att diskussionen förs är det fortfarande lång väg att gå.
– Det är en mycket mer medveten diskussion, men vi är ju inte där. Scenerna i Sverige är ojämställda. Det är för jävligt.
Blir själv inspirerad
Hon blir själv inspirerad av att gå på spelningar för att lyssna på olika band.
– Förra året spelade vi på en festival och det var ett band som heter Contorture, fem tjejer som spelar käng, som jag hört men aldrig sett förut. Och de var så jävla hårda, det var helt sjuk. Jag hade aldrig sett den typen av punk framföras av fem brudar. De är råa som fan.
Att många kvinnor tagit sig in i den hårdare musiken tycker hon är viktigt.
– Eftersom jag är radikal feminist så betyder det så sjukt mycket att se tjejer inta en traditionellt mansdominerad scen. Det peppar mig för all annan kamp man måste föra.