- Jag är ganska lugn. Det är så att man ibland kan tänka "det här är lika spännande som att stå på posten" just innan.
Farsartad verklighet
Farsen, av meriterade Ray Cooney, handlar om en finansminister som vänstrar med en annan politiker. Det börjar trassla ihop sig, inte bara med relationen utan också på grund av ett lik som upptäcks. Ministern ringer sin sekreterare som ska återställa ordningen.
- Det är en jätterolig roll. I andra akten är jag på scenen nästan hela tiden. Överhuvudtaget är det en vansinnigt rolig fars, en av Cooneys mest vansinniga. Varenda ord har täckning i texten.
Fars kan ligga nära verkligheten. Brandeby pekar på exempel med politiker som drar till med en nödlögn.
- Sedan kommer Janne Josefsson och då är det kört. Han har mer på fötterna och då målar de in sig i ett hörn. Det är kul att se honom. Han är en gammal kompis till mig. Senast, nar han gjorde en grej om politiker i Göteborg ... Där är det fars. Börjar man ljuga lite grann så måste man ljuga sig ur situationen, men det blir värre och värre.
Han har spelat fars många gånger genom åren.
- Riktig fars är speciellt. Man måste vara texten trogen. Man kan inte flumma runt på scenen och hitta på roliga saker själv. Fars bygger på sådan tajming. Man ska knacka på en dörr på exakt rätt ord, till exempel. Annars rasar det. Vi har faktiskt en samling innan varje föreställning. Linus Wahlgren är utsedd till polis: "okej nu kör vi, högt tempo och inget skitsnack". Vi lägger nävarna på varandra och det funkar, berättar Lasse Brandeby som berömmer stämningen i den stora ensemblen.
Alkohol - nej tack
Långfilmer, "Let’s dance" och parallella teaterföreställningar tog ut sin rätt för några år sedan. Det började med dubbelsidig lunginflammation ("Då var det nära att jag tackade för mig") och ett år senare fick han hjärnblödning på scenen under en föreställning i Malmö. Han hade tur, sa läkaren och han har lovat sin Ninni att inte hamna i samma situation igen.
- Jag har jättebra blodtryck och jag stressar inte nu.
Lasse Brandeby fyllde 65 härom veckan och skrattar gott när det kommer på tal.
- Det är bara att köra på. Jag har inte en tanke på att pensionera mig, men trött kan man ju bli.
Han konstaterar att han lever ett väldigt lugnt turnéliv i dag.
- Jag har festat färdigt. Jag har fått i mig tillräckligt med både mat och dryck. Jag dricker inte ens vin efter föreställningarna, det blir Ramlösa. Jag har slutat med all alkohol.
"Kurtan" lever
Som kultfiguren Kurt Olsson fick han stora framgångar på 80-talet. Det blev tv-serier, julkalender, långfilmer och till och med pris i Montreux. Även om det inte märks i media lever den energiska karaktären i allra högsta grad.
- Jag gör fortfarande företagsjobb med Kurt. Delar av damorkestern kan vara med. Företag som har konferenser vill ha besök klockan fyra på eftermiddagen av Kurt som berättar för dem, med hjälp av blädderblock, vad de egentligen har gått igenom.
- Normalt blir det tre till fem jobb i månaden. Så lätt tar man inte livet av den gubben, även om man skulle vilja. Han klänger sig fast. Samma kavaj har han kvar, fast den är lite trängre. Trasig och jäklig på insidan och luktar fan gör den också.
"Liket som visste för mycket" upplever en välbesökt turné som kommer att fortsätta till hösten, när Lasse Brandeby varvar med filmjobb efter en ledig sommar. Hela sex nya Irene Huss-filmer planeras och där återkommer han som kommissarie Andersson. Han låter minst sagt nöjd.
- Jag kan inte ha det bättre.