+++ Svenska Dogbreath låter som en blandning mellan ett hårdrockband, ZZ Top och en industriell Tom Waits. Deras blytunga adrenalinstinna blues-boogie är hårdare än stål och ett direkt hot mot alla med svaga hjärtan. Det är kompromisslös, rak och omkomplicerad bluesrock i den tynge skolan. Låtarna är ofta uppbyggda kring ett enkelt riff som upprepas likt ett mantra. Men låt er inte luras av enkelheten. Det gungar skönt och blir aldrig tråkigt. Om jag varit tjugo år yngre hade Dogbreath varit ett givet val på förfesten. Nu nöjer jag mig med korta intensivlyssningar för att få bort lite kalk i hjärnan i rent medicinskt syfte.
