Eftersom Marianne Johansson är intresserad av historia och sedan 1958 bor i en by där hon inte är född, bestämde hon sig för att ta redan på vad de äldsta i byn visste om hur det har varit på Trundön förr.
– Jag ångrar att jag inte spelade in eller skrev ner vad de gamla berättade, så jag ordnade träffar varannan vecka i ett och ett halvt år, varje gång på olika teman.
Det blev grunden till boken ”Trundön – byns historia från 1500-talet”.
På omslaget finns en karta och texten ”Den som först flyttade till Trundön kallades för Nåre-göud’n eftersom han var så tokig och flyttade till ön”.
– Nu har jag en resväska full med kasettband som jag renskrivit och jag vet vem som sagt vad. En generationsväxling pågår och de flesta som var med på träffarna finns inte längre, säger Marianne Johansson.
Ensamarbete
Hon minns att när hon kom till Trundön var pitemålet helt nytt för henne.
– Den första tiden gissade jag mig till hälften av vad folk sa. Nu förstår jag allt men pratar det inte.
Hon har också sett byn förändras. På 1980-talet byggdes fritidshus på Trundön och Berkön och nu har en del av dem blivit året runt-bostäder.
– När våra barn växte upp bodde deras närmaste kamrater i Rosvik. Trundöns invånare hade avlöst varandra i generationer.
–Nu finns många inflyttade från annat håll, utan tidigare anknytning till byn, säger Marianne Johansson.
Hon har arbetat med boken ensam och är nöjd med resultatet.
– Jag bjöd in andra att hjälpa till, men ingen ställde upp. Det är många timmar jag lagt ner och jag är glad att boken är klar.
– Men några pengar kommer jag inte att tjäna på den. Upplagan är 300 exemplar och jag hoppas på att få igen tryckkostnaden.
Barnens rötter
Bokens kapitel tar upp kartor från Lantmäteriet, uppgifter om olika skiften, bomärken, ortnamn, gårdar, transportvägar, samhällsfunktioner, försörjning med mera. Förutom Trundön har Trundavan, Fårön, Berkön och Svartnäs egna kapitel.
Andra exempel är ”Byarna i Piteå socken på Karl XII:s tid”, ”Gamla mått och vikter”, och ”Kvinnors arbete”, för att nämna några. Historiska skeenden som exempelvis nödåren och emigrationen, elektrifieringen och telefonen är inte utelämnade.
– Jag har inte kunnat ta med allt, men det viktigaste är att jag har fått med människornas berättelser. Mina barn och barnbarn bor nu i Stockholm och jag vill inte att de ska vara historielösa, de ska veta sina rötter.
– De barn som nu växer upp på Trundön kan förhoppningsvis också ha användning av berättelserna om hur byn har varit förr, förklarar Marianne Johansson sin motivation att färdigställa boken.