Annika Norlin är tillbaka med sitt Säkert!, och tar därmed sin textdrivna indie-pop tillbaka till Sveriges scener. Efter senaste turnén 2011 brann den kreativa flamman ut i sångaren och låtskrivaren, och sedan dess har Säkert! legat på is. Tur då att Annika Norlin fann tillbaka till drivet och skaparglädjen, och jag kan glädjande meddela att Säkert! långt från spelat ut sin roll. Med slående vackra texter som finner det stora livet i ordinära vardagshändelser exponeras publiken återigen från de pärlor som Säkert! bidragit med för att vi alla ska känna oss som människor. Varje gång jag lyssnar på Säkert! förvånas jag över den genomskinliga allmänmänskligheten Annika Norlin lyckas förmedla med så simpla medel att det förefaller som att jag självklart borde skrivit texten och musiken själv. Det har jag inte gjort, och det är för att just detta är skitsvårt att uppnå. Creds, således.
Kvällens spelning då? Belägen på Norran Scenen (stora scenen) drar Säkert! en stor och vad det verkar hängiven publik. En lågmäld inledning med "Det här är vad dom säger". "Tjacket" och "Det ska hända dig med", den sistnämnda en skräckhistoria om att fylla 30 som skär mig i min begynnande ålderskris, drar åt det nedtonade vishållet. Lätta, korta nummer som snudd på är en förmedling av text till musik, där orden ligger i fokus. Gäster figurerar på scenen redan från början, och det är tydligt att Säkert! ser på sitt musicerande som en personlig angelägenhet snarare än som överproffsig karriär. Både vad gäller relationen till publiken och till vännerna på scenen finns det en personlig otvungenhet, där Annika Norlin live, likväl som på skiva, verkar bjuda in publiken till sin personliga zon.
Konsertens lyft i energi och stämning kommer vid "Snooza", där tempot stegras och vi går mot mer upptempo-vibbar. På detta sätt fortsätter konserten, med vackra "Isarna" som når gedigen känsla, energifyllda "Kommer hända" och melankoliskt undersköna "Stilla utan hat". Även Alan Walker-covern "Alone", som i Säkert!s tappning tituleras "Inte bara jag", har stor behållning, med bra drag och snygga fiolpålägg. Annika Norlin verkar genuint intresserad av att släppa fram sina gäster på scenen, och varvar mellan att köra och sjunga lead. Hon har den typen av utstrålning, i musik, i text och på scen, som får allt att framstå som nära, som eget. Samtidigt är detta egentligen spelningens enda problem, det blir nästan för familjärt. Kanske hade jag hellre sett en mer fokuserad konsert, som stannar upp i sitt tempo mellan gäster på scenen och snabba låtbyten. Effekten av närhet hade blivit mer påtaglig då, Säkert! mår inte alls dåligt av en stunds tystnad och stillhet. Det får ibland ord att väga tyngre.
Men jag ska inte klaga. Säkert! gör en gedigen, uppriktig spelning som träffar rätt. När undertecknad lämnar spelningen efter "Fredrik", som om inget storslaget händer förmodligen är kvällens bästa låt, är det med ett upplyft hjärta. Säkert! är tillbaka.