En vacker blomma i fel miljö

PP När Linda Ström gjorde sin senaste spelning i Piteå tillsammans med sina kompisar i Cookies ’n’ Beans frågade jag henne vad det var för musikalisk inriktning på debutplattan, som då var ett par månader bort. "Totta-rock", var hennes korta svar, vilket är en utmärkt beskrivning av skivan.Det är en helt annan Linda vi möter här, än vad vi är van att höra i Cookies ’n’ Beans. Och det är en förändring som inte varit helt lätt att vänja sig vid. Musikaliskt är det inga problem. Produktionen är mycket tilltalande, låtmaterialet förstklassigt, så också texterna. Det är vemodig och vacker tonkonst som berör. Däremot fungerar inte Linda Ströms röst lika bra. Hennes sång är ansträngd och har inte det klockrena tilltal som när hon sjunger country. Det känns som om rösten inte räcker till, inte riktigt passar in i den musikaliska form hon valt. De tekniska bristerna kompenserar hon till viss del med en stor portion känsla och innerlighet, men som helhet finns här för stora brister för att det ska fungera fullt ut. Och jag är den första att beklaga - för jag vill så gärna tycka om skivan. För trots alla brister finns här en ärlighet och uppriktighet som ska belönas. Men tyvärr känns det här ungefär som att man tagit en vacker blomma och satt den i fel miljö.