Markus ord i Storm-version

Roger Storms berättarföreställning av det första och äldsta av evangelierna (daterat till 60 e. Kr.) har varit vilande i ett decennium ungefär, sedan han för första gången turnerade i landet med "Markusevangeliet". Nu är det åter dags för turné med monologen, denna gång i Västerbotten och Norrbotten.
I Piteå återberättade han den bibliska texten på totalt en timme och fyrtio minuter, som en del av lördagens Kulturnatt. Eller snarare lätt-predikade han de ganska kortfattade 16 kapitlen, från Jesus möte med Johannes döparen till korsfästelsen. Svadan var ungefär som en komprimerad söndagsskola. Med skillnaden att när alla välkända berättelser om andeutdrivning, demoner, ryktesspridning, underverk, liknelser, helbrägdagörelser och Guds ord presenteras som en sammanhängande historia, klarnar bilden betydligt.

Serverat i sin helhet på detta enkla sätt, väcker stoffet en massa generella frågor som tål att diskuteras och det skulle ha varit intressant att göra det direkt efter föreställningen med dem som var på plats. Till exempel slår det mig att det där om att Guds ord sätts ur kraft av mänskliga regler, är högst aktuellt i den heta diskussionen om islamistiska krafter och islamofobi bland annat.
Ett annat av flera exempel är att Roger Storm uttalade några av Jesus repliker på arabiska (om än med stark svensk brytning) vilket hos mig väcker tankar om vår kollektiva syn på Kristusgestalten. Och som det står i programförklaringen finns mycket riktigt också nog med innehåll för att dryfta synpunkter på etik, kärlek, moral och annat som angår mänskligheten.

Detta är en föreställning utan religiösa åtbörder men med rekvisita bestående av tre tända stearinljus, vilket förstås inte kan tolkas annat än symboliskt. Allt övrigt hänger på Roger Storms ordflöde och scennärvaro.
Han kopplade ett fast grepp om sin monolog och behöll publikens uppmärksamhet i båda akterna. En bedrift, eftersom allvaret vilade tungt över alla närvarande till och med under pausen. Själv kände jag mig rent av utmattad efteråt och jag undrar fortfarande varifrån jag fått uppfattningen att Jesus hade humor. Enligt Markus hade han det uppenbarligen inte.