Dumstrut
Att stjäla, att slå någon och att döda är brott. Men att skratta är inte ett brott. Det slår en av karaktärerna tidigt fast under föreställningen ”Dumstrut” på Norrbottensteatern. Och tur är väl det, då det förekommer en hel del skratt från såväl yngre som äldre besökare under premiärvisningen på lördagen.
I sketchform skildras olika typer av moraliska tveksamheter och felsteg, handlingar och tankesätt som upprör i den sociala interaktionen. Som ibland leder till straff. Den röda tråden är ifrågasättandet av rätt och fel, men några fullständiga svar ges sällan den moraliskt undrande.
En klassisk repetitions- och överdriftshumor som ofta präglar komiken i program för barn, är vad som framkallar skratten även här. Men till skillnad från många kulturella verk som vänder sig till barn, finns ingen tydlig sensmoral och inget distinkt slut enligt dramaturgins regler. Evert Taubes vackra visa ”Så skimrande var aldrig havet” får fungera som inramning. De frågor som väcks under föreställningen är upp till åskådarna (och deras föräldrar) att fundera över.
Frågeställningen huruvidadet är rätt eller fel att stjäla från en elak och snål tant med motiveringen att ge pengarna till de fattiga följs av frågan om det är rätt att döda en fluga om den, liksom djuren i köttproduktionen, sedan äts upp.
Helgar målen medlen?
Färgstarka scenkläder och karaktärer ställs mot en scenplattform av sammansmält svart skräp, där cykelhjul och skrot kan skönjas i den glansigt svarta, oljelika marken.
Det ljusa, skojfriska och lättsamma spirar upp ur en grund av mörker.
Överspelande och ett par omotiverade dansnummer rubbar stundtals den subtila balansgången mellan ljus och mörker. Men föreställningens 45 minuter passerar förvånansvärt fort.