Hoppfullt om kärlek och jämställdhet

Sara är 30 år och har blivit riktigt bitter sedan hon och maken Johan fick sitt första barn. Då försvann jämställdheten - om de haft någon - och de blev som alla andra par. Hon undrar varför det är så svårt att vara lojal mot sig själv.
I enlighet med vad författaren Maria Sveland påpekade som centralt när hon talade om sin bok hos kulturföreningen Ordmån i Piteå, kretsar pjäsen kring frågan hur vi någonsin ska kunna få ett jämställt samhälle om vi inte ens klarar att leva jämställt med den vi älskar.
Med Nina Simone som musikalisk ledsagare och Erica Jong och Susanne Brøgger som husgudar, försöker Sara peppa sig att leva sitt liv på samma villkor som sin man - och alla andra män. Hon väljer en veckas ensamhet på Teneriffa för att försöka komma underfund med hur hon ska få ihop livet med karriär, man och barn utan att svika sig själv och det jämställda idealet.

Monologen börjar på charterflygplanet och slutar när hon just kommit tillbaka hem. Berättelsen om vardagens glädjeämnen och missräkningar växlar mellan ögonblicksscener som många småbarnsföräldrar, åtminstone i västvärlden, kan känna igen sig i. Sara vänder och vrider på sin utsatthet, ambivalens och ångest, tills hon kommer fram till att hon och alla andra har möjlighet att välja hur livet ska vara. Hon ifrågasätter också om hon skulle vara lyckligare ifall hon levt ett annat liv.
Tove Olssons gestaltning av Sara griper tag, hon är precis lagom utlevande innanför gränsen mot det alltför teatrala.
Bilden av vad patriarkatets uppfostran innebär för halva mänskligheten blir ändå tydlig och på många sätt har Västerbottensteatern gjort "Bitterfittan" lättare tillgänglig än vad den är i bokform.
Trots de smärtsamma insikterna och den upprörande "bitterfittastatistiken" som räknar upp vetenskapliga bevis på hur män och kvinnor egentligen har det i samhället, är slutet ändå hoppfullt: "Livet består av en rad möjligheter att börja om".

Drömmen om att jämställdhet och kärlek inte ska vara en omöjlig kombination lever vidare. Det är ett slut som tilltalar mig, för som Maria Sveland också sa: "Annars vill jag inte vara med".
"Bitterfittan" har turnerat till Arvidsjaur i februari, på kvinnodagen kom den till Boden och i morgon är det Luleås tur, sedan är Norrbottensturnén slut. Förutom i de två nordligaste länen turnerar pjäsen även i Västernorrland.