Äntligen spelas Lars Norén på Norrbottensteatern! När landets äldsta regionteater, etablerad 1967, nu för första gången sätter upp en pjäs av Sveriges internationellt mest kända och oftast spelade nu levande dramatiker, så väljer man hans genombrottspjäs, den delvis självbiografiska "Natten är dagens mor" från 1982.
Ett föga originellt, men säkert val av skådespel, eftersom pjäsen som utspelas i mitten av 1950-talet på ett familjedrivet litet hotell på skånska landsbygden torde vara Noréns utan jämförelse oftast spelade pjäs.
Så Norrbottensteatern gör det lätt för sig, väljer det säkra för det osäkra? Nej, inte alls! I stället för att spela pjäsen om en, visserligen dysfunktionell, men ändå ganska vanlig familj bestående av pappa, mamma och två barn rakt upp och ned, har regissören Rasmus Lindberg valt att röra om i genus- och könsrollsgrytan.
Den i Noréns manus alkoholiserade fadern spelas i Norrbottensteaterns iscensättning av mamman, rasande skickligt gestaltad av Margareta Gudmundson (så här bra har jag aldrig sett henne). En mycket nedtonad Mats Pontén spelar pappan. Sönerna har stöpts om till två döttrar, den tuffa Görel, 26, och den identitetssökande Sara, 16 år.
Varför då dessa genusbyten? Rasmus Lindberg lär ha förklarat att han velat göra något nytt, eftersom det manliga egot fått ta så stor plats i pjäsen; därför ville han visa en kvinna i mannens roll (och en man i kvinnans).
Nåja, det fungerar hur som helst riktigt bra - på ett undantag när. Det blir ofrivilligt komiskt när det talas om pappans slit med lakanen, hans fäbless för stickning och hans affektion för kristallkronan som han ärvt efter sin pappa.
Det kunde man väl som åskådare ha accepterat, det kanske säger något intressant om våra stereotypa könsroller, där det anses självklart att kvinnan tar hand om tvätt, mangling och strykning.
Värre är att pappans roll (i originalet mammans roll) har blivit till den grad utslätad. Ponténs hest talande, nästan viskande pappa är mycket trött, sjuk, utan stake och helt enkelt ointressant. Som jag minns mammans roll från tidigare uppsättningar, inte minst Lena Brogren i TV-teaterns legendariska föreställning från 1984, är hon visserligen mycket trött, men fortfarande en stark kvinna och den som försöker att hålla ihop denna familj i sönderfall.
Margareta Gudmundson är alltså suverän som den smygsupande Kerstin, 52. "Natten är dagens mor" är ju bland annat en stark skildring av alkoholism och hur denna sjukdom inte bara drabbar missbrukaren själv, utan även gör de närstående till medberoende.
Therése Lindberg och Maja Runeberg är riktigt bra som de två döttrarna. Särskilt den senares tonårsslängiga, kaxigt osäkra Sara imponerar.
Scenografin med dess rekvisita från 50-talet antyder knappt att detta är ett kök i anslutning till ett hotell och restaurang. En kokplatta har fått ersätta restaurangspisen, det känns futtigt.