PP Andreas Weise är en charmig kille, kul att se live. Hade jag varit chef för Tillväxtverket hade jag definitivt bokat honom till nästa firmafest. Men det är en svår genre han tagit sin an - den där moderna swinginfluerade mjukpopen, framför allt om han ska lämna coverspåret och sjunga in nyskrivet material. För man behöver balansera ironisk charm à la Michael Buble och samtidigt göra det på allvar så att det inte blir töntigt med hela den där rat pack-posen. Och det är inte alltid han fixar den balansen.
Här finns några spår när han lyckas förmedla lite nattklubbskänsla - framförallt på den fina "Each time we meet". Men för det mesta falnar Andreas Weises charm snabbt och "Idol"-favoriten låter märkligt platt på skiva.