PP Anna-Lotta Larsson firar 30 år som artist och ger i samband med det ut en skiva med tolv favoritlåtar skrivna av bland andra Peter LeMarc, Leonard Cohen, Alison Krauss, Richard Thompson, Ted Gärdestad och Benny Andersson. Intressanta val, kanske du säger? Och visst, jag är benägen att hålla med - med det här tunga artilleriet borde skivan vara intressant - men är det absolut inte. Här saknas helt någon form av variation, både vad gäller ton och tempo. Efter det inledande titelspåret, skrivet av Peter LeMarc, tappar jag helt orienteringen och kan knappt skilja låtarna åt. Visst, det är vackert, bra framfört, och texterna håller genomgående hög klass, men herre gud vad tråkigt i längden. Här skulle ha behövts en producent som vågat skaka liv i Anna-Lotta Larsson och väckt upp henne ur Törnrosasömnen.
