– Gamla smiden har alltid fascinerat mig.
Karl–Gunnar Rehn vill gärna träffas i en miljö som andas tradition. Därför bestämmer vi att mötas i Öjebyns kyrkstad för att beskåda smide och slöjd från förr.
– Jag gillar kulturmiljöer, förklarar han.
Medan vi strosar runt bland gamla kyrkstugor pratar vi om hantverk och dess roll.
Karl–Gunnar Rehn började jobba som slöjdlärare 1969. Då var det intresset för trä som dominerade. Fascinationen av metall kom senare, och då gick han en smidesutbildning i Gränsfors i norra Helsingland. Fascinationen för gammal hantverkstradition växte fram genom ett intresse för antikviteter, men han kopplar också ihop det med dagens hantverk.
– Det är intressant hur man gjorde när man inte hade tillgång till de maskiner vi har idag. Jag imponeras över hur man med enkla medel löste svåra, tekniska problem.
– Kunskapen om det här är mångtusenårig. Det man gjorde för tusen år sedan är ganska likt det vi gör idag. I den aspekten är traditionen viktig. Det känns betryggande.
Med öga för det vackra
När vi går omkring bland kyrkbyns gamla byggnader berättar han om olika smides- och slöjdtekniker som användes för olika ändamål och vid olika perioder. Det råder ingen tvekan om att han kan sin sak.
– Titta, ser du hur trät är bilat. Det syns att den som gjort det här kunde sin sak.
Ur minnet citerar han Sara Lidman.
– En skicklig bilare hanterar bilyxan så bedövande fort att ytan blir glättad, tät och len medan sågen skärrar upp träet, dess kåda drar sig undan, fukt tränger in mellan de rysande fibrerna och viskar om röta tills träet blånar.
– Det är ju rena poesin. Det är vackert att se så fint hantverk, säger han.
Bland fönsterluckor, dörrar och timrade väggar hittar han detaljer som jag själv aldrig skulle märkt.
– Ser du här. Det här gångjärnet till fönsterluckan är smitt i ett enda stycke. Gammalt tillbaka smidde man i ett enda stycke, tillbaka på 1700-talet. Sedan började man göra dem i två stycken under 1800-talet.
Det kulturella arvet tycker han är viktigt att värna om.
– Det är viktigt, och det är ett ansvar som delas av alla, säger han.
Teknik som hjälpmedel
Karl-Gunnar Rehn har inga problem att se parallellen mellan traditionellt hantverk och dagens teknik, något han också skrivit en masteruppsats om.
– I dag använder vi ofta simulatorteknik för att lära oss hantverksyrken. Tandläkare, medicinare, läkare – det är också yrken med hantverkstradition. Nu lär vi oss avancerade hantverk via en dator. Tidigare övade man på levande människor, i dag kan vi använda realistiska simulatorer för att sedan övergå till levande människor när kunskapen är tillräcklig.
– Tekniken har alltid tjänat till att göra livet enklare för oss människor, och det gör den även i dag, säger han.
Närheten till traditionen är för Karl–Gunnar Rehn något levande och viktigt.
– Det är nödvändigt att sticka armarna ner i hembygdens rot för att suga näring. Att veta var man kommer ifrån hjälper oss att kunna fatta rätt beslut i framtiden. Att lära sig ett hantverk kräver underkastelse och ödmjukhet.
Kreativitet och rötter
Grunden i hantverket och dess traditioner är enligt Karl–Gunnar Rehn detsamma nu som då, och det grundar sig i kunnande och lust.
– Kreativitet är något man utvecklar genom att hålla på med ett hantverk. Låter man elever i skolan göra det kommer kreativiteten smitta av sig på andra ämnen. Därför är slöjd i skolan viktigt och betydelsebärande.
På fredagkväll håller Karl–Gunnar Rehn en workshop på Swensbylijda och alla som vill är välkomna. Relationen mellan tradition och nutid kommer att pratas om.
– Jag kommer att prata om traditonellt smideshantverk, men också vad det kan leda till i dag. Återigen, hantverket är grunden för kreativt uttryck. Det är viktigt även i dag.