Ken Ring ber om ursäkt för sina gäspningar. Han befinner sig i Sundsvall under ett turnéuppehåll som ger honom och musikerna lite tid att spela in ny musik hos vänner som har studio. Så småningom ska ”Musiken” släppas, Ken Rings andra akustiska album och uppföljare till ”Akustiken” (2014). Han är mitt i ”processen”.
– Det är en svår skiva att göra. Om du pratar meningslösa texter över piano blir det väldigt tråkigt. Man måste hela tiden träffa rätt i ämnen och vilka instrument som ska in. Jag stressar inte. Jag har mitt eget skivbolag och gör det i min takt.
Nyligen släpptes ”Hässelby gård”, en låt som är väldigt speciell för honom.
– Jag kom hem från en spelning i Hässelby där det blev ganska tumultartat med bråk i slutet på kvällen. Jag åkte hem och skrev texten om den känslan, att vi hela tiden går mot en destruktiv sida i livet. Det är en väldigt betydelsefull låt för mig. Det kanske inte är många som verkligen känner och går igenom det jag pratar om, men det är viktiga texter för mig.
.
Mängder har skrivits om Ken Ring, om rapparen från Hässelby med den stökiga uppväxten, om killen som levde som hemlös i tonåren sedan mamman gått bort, om ynglingen som slog igenom och blev svenska hiphopens riksbuse. Vill man se Ken i ett annat ljus kan man lyfta fram tidiga engagemanget mot barnmisshandel i låten ”Fatta, förstå”. Eller en artist som ringt hem till fans för att tacka dem och gjort personliga, riktade releaser som ett mervärde för de mest hängivna.
.
Han blev tidigt intresserad av musik, men beskriver den unge Ken som en ”nörd” som helst jobbade i studion och pillade med teknisk utrustning.
Blev musiken en väg ut?
– Självklart, men snarare en flykt bort från den verkligheten. Är man musiker kan man gömma sig i studion och skriva om det man känner i stället för att ta ut frustrationen i centrum, eller i andra handlingar. Musiken är en viktig del i att jag inte har hamnat snett. Sedan är det kanske inte alla som det går lika bra för, i musiken, och då är det inte lika enkelt.
Kan du gå tillbaka till känslan vid genombrottet?
– Det var en absurd känsla. Jag var väldigt chockad över att bli kändis. Jag blev känd över en natt. Plötsligt låg min singel etta i Sverige. Två veckor senare fick jag erbjudande om att spela på en scen. Jag skulle få 40 000 kronor. Då hade jag inte gjort en show i hela mitt liv. Klart att det blev en chock.
.
Plötsligt var han den kända personen längst fram, i mötet med tusentals fans. Pengarna började rulla in, men musikbranschen var inte det han drömt om. Det blev ett liv nära frestelser och han drogs in i en ”kändis-kår”.
– Jag levde väldigt hårt. Jag körde på. Det konstiga var att jag var i en kriminell värld samtidigt som jag blev känd. Det syntes på rubrikerna. Skandalerna började komma tidigt. De hade väl saknat en ”bad boy” i Sveriges musikbransch. Jag fick ta på mig den kappan.
– Känslan var helt konstig. Ena dagen satt man hos en kompis och skar upp några hekto hasch eller delade upp amfetamin. Dagen efter stod man på en scen i Sundsvall inför 10 000 personer. Det var helt absurt.
.
Han minns mycket väl en spelning på Piteå dansar och ler i början av karriären. Det var så lugnt vid scenområdet en timme innan spelningen. Ken och hans gäng tänkte att ingen skulle dyka upp och tog till flaskan.
– Vi tänkte att om vi blir fulla kommer vi inte att tänka på om det bara är tio personer där. Vi söp på ganska hårt i en timme, sedan gick vi upp till scenen. Jag minns hur jag gick ut där och sa ”Är ni redo för Ken Ring” och så fick jag svar från ett hav på 15 000 människor. Det är kanske ett av mina största minnen från en spelning i hela mitt liv. Det var så fett. Det var kanske min fjärde spelning någonsin.
.
De kontroversiella textraderna om kungahuset, på Vattenfestivalen 1999, är beryktade och Ken har genom karriären haft en del mindre smickrande rubriker.
– I hela min karriär har media inte varit på min sida, de har varit på sin sida. Jag har varit tvungen att släppa mycket mer musik, jobba med mer människor för att hålla mig levande. För mig var det inte att bara att gå på en kändisbiograf med Bindefeldt. Jag var tvungen att leverera till folket.
Skandalrubrikerna har väl samtidigt gett dig publicitet?
– Självklart. De har kanske varit ett försök att trycka ner mig, men ju fler skandalrubriker desto mer blir folk medvetna om att jag fortfarande håller på med musik.
.
I mitten av 2000-talet hamnade Ken Ring i fängelse i några månader. Han beskriver det som något av en vändpunkt i det destruktiva livet.
– Jag förlorade så mycket tid med mina barn och min familj. Det var lite av en vändpunkt från kokainet.
– Det har varit så mycket snack om vad jag gör i mitt privatliv, men för lite om vad jag står för, vad jag tycker och känner. Ett beroende av droger är inte någonting man är stolt över. Det är någonting man vill ha hjälp med. Att dömas utifrån ett beroende som man själv inte ens gillar, det är fel. Jag tänkte inte ”jag vill dra kokain”. Jag var beroende. Jag hamnade i en sväng där det fanns överallt.
.
Strax därefter började han vistas mer i sin mors hemland, Kenya. Sedan 2009 bor han där, till och från. Han ser det som att han har två hemländer och håller på att färdigställa ”huset”, som så småningom ska bli en egen hotellrörelse.
– Jag är halv-kenyan, uppvuxen med kenyansk mat och kenyanska traditioner. Det kändes naturligt att flytta dit. Det känns hemma för mig.
.
Det har gått 20 år sedan debutsingeln. Ken Ring är inte förvånad över att han fortfarande håller på med musik, snarare över vilken nivå han får röra sig på.
– När jag var liten trodde jag att musik skulle vara en hobby, men det har gått så bra som det har gått. Det är en sjuk känsla för mig. Jag har släppt över 600 låtar och gjort över 700 gigs i Sverige. Det är en sjuk karriär som jag är väldigt glad att jag fått uppleva.
– Jag har världens bästa liv. Skulle jag dö i dag, skulle jag dö med ett leende. Jag har sett allt man kan se i världen liksom.
Har du själv några favoritögonblick?
– Att spela in en skiva i Bob Marleys studio på Jamaica, det var en av mina ”bucket list”-grejer. Jag är också väldigt stolt över det jag gjort genom mitt eget bolag. Alex Ceesay gjorde demos från Kumlaanstalten som streamades och nådde guld och platina.
.
Med den pågående avskalade, akustiska turnén ”En musikalisk upplevelse” vill han ge publiken ”kärlek, respekt och en stund att få rannsaka sig själv”. Han backas upp av pianist, cellist, sångerskan Linnea Khalil och gästartisten Dwayne Stevenson, ”en av Jamaicas bästa sångare”.
Men lugna låtar är ingenting nytt, menar han.
– Lyssnar man tillbaka på låtar som ”Mamma” och ”Dödens gränsland” har jag alltid haft sådana element. Men nu tog jag bort trummorna. Men det är fortfarande samma stil och samma ämnen.
.
Det akustiska konceptet ger en annan respons än på klubbgig och festivaler.
– Jag får höra mycket av lyssnarens egna berättelser från sina liv. Jag får många mejl efteråt. En snubbe skrev att hans flickvän hängt sig till låten ”Du och jag”. När han fick höra den blickade han tillbaka, berättade om sin tjej och ville tacka för att jag funnits där som en axel att vila sig mot.
– En tjej hade förlorat sin pappa och bror i en bilolycka. Hon hade lyssnat på ”Själen av en vän” och haft den med sig när hon bearbetat sorgen och på begravningen.
Den här avskalade inramningen, gör den att du pratar mer också?
– Verkligen. Jag håller tal mellan låtarna och förklarar mycket av dem. Det är mer som att hoppa in i mitt vardagsrum.
.
För drygt ett år sedan gjorde Ken Ring ett Facebook-inlägg som kunde tolkas som om han skulle lägga av med musik.
– Det är feltolkat. Jag har sagt att jag ska börja avveckla Ken Ring som offentlig artist i Sverige, men det betyder att jag kommer att jobba ännu hårdare med musiken. Då kommer jag att lägga full fokus på mitt skivbolag och producerandet av andra. Det handlar mer om att ge tid för projekt, inte bara stå och sträva efter att vara Sveriges största rappare.
Du ser en framtid när du fasas ut som artist?
– Verkligen. Det är på väg nu.