"Mammuten" har inte något personindex. Det är Jörn Donners sätt att jävlas med dem som bara är intresserade av skvallerfaktorn i hans liv. Den som är ute efter skandaler måste helt enkelt bläddra sig fram till dem själv och (i vissa fall) dechiffrera vem han skriver om.
Juristen som föreslog att förlaget skulle tvinga Donner att stryka eller skriva om stora stycken fick hur som helst inget gehör.
- Den där juristen hade troligen aldrig läst en bok, fnyser Jörn Donner.
- Jag förklarade att antingen kommer boken ut som den är, eller så tar jag bort den. Det har jag full rätt till om man vill censurera den på det sättet.
Kvinnohistorier
Vad juristen ville censurera avslöjar han inte. Var det sågningarna av namngivna finländska politiker? Var det beskrivningen av hans kvinnohistorier; långa otrohetsaffärer, knull som slutar med blodvite och en vag passus om eventuella bordellbesök? Var det fejden med förre folkpartiledaren Per Ahlmark eller skildringen av vännen Harry Scheins förfall de sista levnadsåren?
Donner garderar sig genom att vägra kalla boken för självbiografi. Han talar om den som en roman och väver in en uppenbart fejkad historia om en spökskrivare som lejs för att skriva hans memoarer.
- En del är ju lögn och förbannad dikt, ingen kommer att kunna påvisa om jag har ljugit eller inte, säger han nöjt och hävdar att en del av dokumenten som "Mammuten" hänvisar till har bränts upp.
Lungcancer
Tisdag 5 februari fyller Jörn Donner 80 år. Som av en händelse ges hans nya bok ut samma dag, en tegelstenstung hyllning. Lika provokativ som han uppfattades i tv-programmet "Oförutsett" 1987, där han för evigt fick stämpeln "han som rökte, svor och drack i tv", lika pojkaktigt utmanande ter sig Jörn Donner i dag. Trots prostatacancer, lungcancer, knäproteser och en starroperation tycks viljan obruten.
Vad har han åstadkommit och var det värt besväret? Frågan får aldrig något entydigt svar. Han har skrivit mer än 60 böcker, regisserat flera filmer, däribland filmversionen av Märta Tikkanens "Män kan inte våldtas", han har varit chef på Svenska filminstitutet, producent för Oscarsvinnaren "Fanny och Alexander", riksdagspolitiker för såväl Svenska folkpartiet som Socialdemokraterna i Finland - och en sannskyldig åsiktsmaskin i både svenska och finska medier. Ändå anar man en viss sorg över mångsysslandet.
- Efter "Mammuten" undrar jag desto mer över vem jag är.
Motsägelsefull
Blyg och burdus, ömsint och vulgär, exhibitionistisk och dis- tanserad. Bilden han tecknar av "J" i boken är paradoxal. Han är barnet som avslutade sina brev under andra världskriget med "Heil Hitler", han är ynglingen som tog det politiska steget till vänster men senare pendlat mellan partierna, han är skribenten som med befriande distans kan skildra sina båda länder Sverige och Finland. Kanske krävdes det 1078 sidor för att skildra detta motsäfelsefulla liv?
- Under resans gång växte texten alltmer, det är därför jag kallar den för en mammut. Det är ett utdött djur, stort och åbäkigt, men det tilltalar mig, säger han.