Tonårshjälte tar ingen skit

Med ett lysande självförtroende går sextonåriga Alicia genom livet, övertygad om att hon kommer att uträtta stordåd: "Ibland när jag tittar mig i spegeln får jag lust att bita mig själv lite i axeln. Bara smaka, liksom. Testa om jag är ens hälften så god som jag ser ut."

- Hon är raka motsatsen till hur jag själv var som tonåring. Hon bryr sig inte om vad folk tycker och tänker, ältar inte, säger Lisa Bjärbo om Alicia.

I väntan på stordåden serverar Alicia mackor och kaffe på ett kafé och hittar sin stora kärlek, den kille hon bestämmer sig för att bli ihop med.

Hon framstår som ganska självupptagen?
- Ja, jag var trött på henne ganska många gånger under tiden jag skrev. Men under tonåren är det så mycket som händer inom en själv att man inte klarar av att tänka på andra. Hon är odräglig men cool.

Handlingen är enkel. Trots en trygg uppväxt och engagerade föräldrar bestämmer sig Alicia för att hoppa av skolan. Först när mormodern dör tappar hon fotfästet något.

Att skildra vardagen, utan dramatikens stora penseldrag, har varit en utmaning. Lisa Bjärbos (bilden) kanske viktigaste verktyg har varit språket, som hon redan i debuten fick beröm för.

- Det är livsfarligt att försöka skriva ungdomligt när du inte själv är ung. Jag är mycket ute i skolorna och läser yngre bloggare, så jag uppfinner inte egna uttryck. I min egen blogg adopterar jag sånt jag tycker är kul och experimenterar.

Skrivandet har varit Lisa Bjärbos sätt att utmana de egna trygga livsvalen. Alicia tar för sig och hoppar av skolan utan att vara ett problembarn. Tillvaron har ändå en förmåga att ordna upp sig.

Trots att Alicia slutar skolan går det bra - en rolig motvikt till bilder vi är vana vid. Men till slut verkar hon ändå närma sig skolan igen. Är det du som författare som fegar ur?
- Jo,hade jag låtit henne börja i skolan igen hade jag kräkts på mig själv, så jag är inte alls säker på att hon återvänder.