Tomas Alfredson vänder blicken mot utlandet
Hyllad i pressen och redan en favorit bland skräckfilmsfans. "Låt den rätte komma in", inspelad i Luleå, har fått ett varmt mottagande och regissören Tomas Alfredson är helnöjd. Ändå kan den bli hans sista film på svensk mark.
Tomas Alfredson har fått många lovord för sin filmatisering av "Låt den rätte komma in". Filmen är till stora delar inspelad i Luleå.
Foto: Hoyte van Hoytema
Tomas Alfredson har gjort så skilda produktioner som "Bert - den siste oskulden", aktuella Oscars-uppsättningen av "My fair lady" och Killingproduktioner som "Fyra nyanser av brunt" och "Torsk på Tallinn". I Killinggänget räknas han på senare år som en av medlemmarna och när han ringer PT är det från Dramaten, där ensemblen suttit och "tjötat" en hel dag för att spåna kring uppsättningen i det anrika huset nästa höst. Han vet inte vad det kommer att bli, men konstaterar att det var länge sedan sist.
Inte skräckkunnig
Många var intresserade av att föra över "Låt den rätte komma in" till vita duken och bokens författare, John Ajvide Lindqvist, tyckte att de förstod varandra och han gillade Alfredsons tankar.
Tomas Alfredson gläds åt att den tycks gå hem hos en både köns- och åldersblandad publik. Filmen - om mobbade Oskar, 12, som finner en vän i den mystiska Eli, en tjej han bara träffar nattetid - ser han gärna ur ett större perspektiv.
- Jag är inte speciellt kunnig i genretypen skräck. Jag har inte sett en massa och kan inte referera till filmer. Min tyngdpunkt är inte skräckmomentet om än filmen kan upplevas otäck och skrämmande, men det är inte ett självändamål. Jag tänker att det är en väldigt romantisk historia i första hand.
Publikkult
Helt klart har ett stort antal olika tekniska lösningar använts. Han kallar inspelningen mardrömslik och komplicerad rent tekniskt.
- Filmen måste vara en av de mest tekniskt avancerade som gjorts i Sverige och till min stora glädje är det ingen som pratar så mycket om just det. Publiken har accepterat de här bilderna nästan som om de fanns på riktigt.
- Det finns nästan ingenting som är så löjligt som en misslyckad skräckfilm. Misslyckandet känns väldigt konkret när man har fantasier om hur det ska kunna bli.
Ändå har du vågat ge dig in i det här?
- Ja, det har varit väldigt kul och utmanande att undersöka vad man blir rädd för. Min analys är att man blir rädd för fantasin om det läskiga, inte för det läskiga i sig.
- Kan man ge olika antydningar till publiken om att det kanske står någon bakom gardinen, då sätter publiken igång och gör bilder och de bilderna är oftast tio gånger ruskigare än vad man som filmmakare kan hitta på. Det är en väldigt intressant värld att tränga in i och att formulera hur de där bilderna ser ut och hur man tänker sig att de ska vara på film.
Tomas Alfredson kunde inte föreställa sig det genomslag "Låt den rätte komma in" skulle få hos publik, kritiker, på festivaler och filmsajter. Han har redan hunnit resa runt i världen med filmen en del. Förra veckan, i Spanien, möttes han av en jättesamling skräcknördar och blev varse att en publikkult kring hans film redan är under uppsegling.
- De går omkring i slängkappor och löständer. Det finns hur många som helst. Jag gick omkring som en popstjärna och fick skriva autografer på deras ärriga armar. Det finns ett enormt tryck på filmen i de här världarna. I USA var det premiär för två veckor sedan och filmen är jättepoppis.
Knaskallt Luleå
Mörkret, kylan och snön var saker som spelade in när valet föll på Luleå som inspelningsort.
- Ska kyla synas på bild måste det vara kallt som fan. Knaskallt. Det fick vi och det blev bedövande vackert. Sedan har ni Filmpool Nord som gick in som intressent. Det var ett tungt vägande fjärde skäl.
Filmen utspelas enligt manus i Stockholmsförorten Blackeberg.
- Det gick ganska bra visade det sig. Det fanns flera områden vi tyckte stämde bra. Jag var nojig över att det inte skulle funka. Vi har pusslat på ett snyggt sätt så att man inte tänker på den grejen. Bilder på riktiga Blackeberg är insprängt. Det blir sömlöst.
Hur känns det när du ser den färdiga filmen?
- Jag är väldigt, väldigt nöjd med den och har tänkt att om jag inte orkar eller får göra en film till så var den här ingen dum sista grej i så fall. Det mesta är gjort på ett sätt som jag ville ha det. Det är jag väldigt glad och stolt över.
Det har ryktats om en amerikansk version.
- Jag är inte inblandad i det där, så jag kan inte svara på det, men det sägs att det ska göras en. Folk får hålla till godo med den befintliga så länge.
Han vill inte klaga för egen del men pratar samtidigt om ett dåligt kreativt klimat i dagens Filmsverige där "alla är livrädda och ska ha hängslen och livrem för allt". Piratkopieringen och det faktum att den får fortgå har fått honom att bestämma sig för en drastisk åtgärd.
Rena vilda västern
- Man blir bestulen varje dag. Den här filmen har kommit ut i piratkretsar. Sverige är rena vilda västern när det gäller lagstiftningen på internet. Som filmmakare tappar man lusten totalt, att arbeta för tjuveri. Det går inte. Det är en bidragande orsak. Jag vet inte om man ska skriva småtjuriga debattartiklar eller dra det till sin spets och inte ställa sig till förfogande.
Har du gjort det valet?
- Ja. Jag funderar på att göra filmer utomlands, där det är ett annat klimat. Det är supertråkigt, men vad ska man göra?
Han har fått flera internationella erbjudanden och skaffat representanter i USA.
- Jag är inte så himla genrefixerad. Jag försöker känna om jag tror att jag kan göra ett bra jobb, om det svänger och angår mig. Kanske blir det en spänningsfilm igen. Vi får se, säger han om framtiden.
Risk bli bedövad
Den närmaste tiden får han dock finna sig i att bli förknippad med "Låt den rätte komma in". Tomas Alfredson säger att det finns viss risk att bli bedövad, bortskämd av all positiv uppmärksamhet. Framgångarna till trots finns det inga problem med högfärd.
- Nä, för fan, jag försöker vara en vanlig svensk gubbe (skratt)
Det är inte utan viss förnöjsamhet han fyrar av avslutningsfrasen när pratstunden är över:
- Hälsa alla biobesökare där uppe att nu jävlar!
Så jobbar vi med nyheter