– Jag blev trött på att ständigt vara uppkopplad så jag slängde min iphone i soptunnan för ett tag sedan och nu pratar jag i en telefon som är sådär en tre fyra år gammal. Kan det vara så svårt att göra en mobil som håller?
Tröttheten över att ständigt vara uppkopplad och informationsbombad fick Stefan Sundström att ta ett sabbatsår från musiken och Stockholm för att flytta upp till norra Norge där han fiskade och levde nära naturen. Men nu är han åter i strålkastarljuset och turnerar bland annat med sin nya skiva ”Under radarn”, som han spelade in under sin vistelse i norra Norge.
Avstånd från reklamen
Medan många av Sundströms tidigare produktioner har haft inslag av punk, är den senaste skivan mer harmonisk till tonen. Att få ett avstånd från media och reklamfilmer har hjälpt musikern att hitta en annan form i skapandet.
– Vi är så förstörda av reklamen idag, hör jag viss musik eller ser vackra vyer så associerar jag det ofta till reklamfilmer. Jag har tidigare känt ett behov av att smutsa ner det som är för vackert så att det känns verkligt, med punk till exempel. Men i Norge så gick jag under radarn. Jag tog inte in reklamfilmer eller media och behövde då inte längre punken som ett filter för att skildra verkligheten. Jag utgick ifrån det som håller för mig, som kärleken och naturen, sådant jag tycker är vackert.
Under stora delar av vistelsen i norra Norge lyssnade han inte på musik alls utan fokuserade på ljuden som fanns där uppe från måsar, vågor, vind och folket som måslikt ropade på varandra för att överrösta blåsten.
– Musiken fungerar ofta som ett slags filter mot att höra andra saker. I Stockholms tunnelbana sitter alla med hörlurar på och ingen hör IRL-ljuden. Det är något sjukt över det.
Skillnad i norr och söder
Det finns en skillnad i mentaliteten mellan människor i norr och i söder, menar Sundström. Inte en genetisk skillnad men däremot en kulturell skillnad som han tror beror på stress och konkurrens, att folk inte hälsar på varandra och att det finns en rädsla för andra människor som inte finns på samma vis i norra Sverige.
Hustrun Karin Renberg kommer från Arvidsjaur. Sundström förklarar med ett skratt att hon fått stå för mycket av det norrländska och att det i början säkert var ett lass att bära på grund av Sundströms fascination för Norrland.
– Nu generaliserar jag, men det känns som att människor är mer orädda för att ta kontakt norr om Dalälven. I Piteå finns en publik som jag känner mig hemma med, det finns inte samma uppdelning mellan fin- och fulkultur, utan där uppe kan man dricka bärs och lyssna på klassiskt samtidigt. Det sägs ofta att folk är tungsinta uppe i norr, men i söder döljer man bara tungsintheten bakom stressen.
I augusti efter turnén återvänder Sundström till norr för att plocka lingon med svärmor i Arvidsjaur och för att jobba som arrangör på en tangofestival i Norge, några mil ifrån Treriksröset.
– Jag älskar trakterna kring Arvidsjaur, att vara där uppe och fiska och att umgås med svärfamiljen.
Sundström berättar om en idé han har angående att göra ett eget land av Nordkalotten och dra gränserna mellan Trondheim, Östersund, Vasa och upp mot Murmansk.
– Det tror jag skulle bli bra. Där skulle jag kunna tänka mig att vara regerande.