När människor på Paris gator skymtar hans vanställda gestalt skriker de av fasa. Då är det klart att han blir rädd. Och ställer till det och sparkar bakut.
Klockringaren Quasimodo har levt hela sitt liv innanför Notre Dames stenväggar. Det ständiga klockringandet har gjort honom döv och han har svårt att tala. Men hans största problem är att han är så förskräckligt ful.
Victor Hugo ger sin klockringare en mun som en hästsko med en tand som en elefantbete, ett plirande vänsteröga och ett högeröga dolt av en enorm vårta. Över allt detta tronar en enorm puckelrygg.
Disney förskönar
Dolt bakom en fasaväckande utsida har klockringaren ett varmt hjärta och ett sinne för rättvisa. Han räddar den vackra zigenarflickan Esmeralda från att avrättas och är henne trogen intill döden.
I boken får Quasimodos godhet aldrig något erkännande, men i Disneys filmversion blir han en hjälte som till slut lyckas vinna folkets sympatier.
Men även Disney verkar ha haft problem med klockringarens fulhet. I filmen blir Quasimodo mer av ett charmtroll än ett monster.
Fulhet skrämmer
Quasimodo är inte den enda litterära karaktär som har stött på problem för att han är ful. HC Andersens fula ankunge och odjuret i sagan om "Skönheten och odjuret" är andra som har blivit missförstådda på grund av sitt utseende.
Och hur många är inte de Hollywoodhistorier där "den fula, finniga" med ett hjärta av guld genomgår en makeover och får en helt ny status. Fulhet verkar vara alltför lätt att missförstå.