Psykakuten spelar in sin musik i badkaret

När en kompis drog till USA flyttade Henrik Svensson och Karolina Stenström in i hans lägenhet. I badkaret i sitt gemensamma hem spelade de in Psykakutens debutalbum.- Jag var så himla arg. Badkaret var det enda stället jag kunde sjunga på, säger Karolina Stenström

Ett foto av Ulf Lundell pryder Psykakutens debutskiva: "Den bilden satt uppe på väggen i vår lägenhet, vi tänkte bara ta den först, men sen skickade vi ett långt brev till Ulf. Han sa att vi fick använda bilden men att det vore schyst om vi skrev hans namn på omslaget", säger Karolina Stenström.

Ett foto av Ulf Lundell pryder Psykakutens debutskiva: "Den bilden satt uppe på väggen i vår lägenhet, vi tänkte bara ta den först, men sen skickade vi ett långt brev till Ulf. Han sa att vi fick använda bilden men att det vore schyst om vi skrev hans namn på omslaget", säger Karolina Stenström.

Foto: Karel Zoufris

Stockholm2010-06-28 06:00
Från början fanns det egentligen ingen plan på att Karolina Stenström (som även har soloprojektet Steso Songs) och Henrik Svensson, som till vardags är trummis i Doktor Kosmos, skulle göra musik ihop. Än mindre att de skulle släppa en skiva tillsammans under namnet Psykakuten. Men när bostadslöshet förde dem samman började de spela på de olika instrumenten som deras bostadsvärd hade lämnat kvar i lägenheten.
- Jag orkade inte prata så mycket under den perioden, så vi gjorde musik i stället. Vi hade börjat jobba ihop redan innan vi bodde ihop, men då fanns det bara skisser, grejer vi mejlat fram och tillbaka, inga direkta låtar. Det är väl tack vare den där lyan som det blev något, säger Karolina Stenström.
Badkaret blev studio
Debutskivan spelades in i lägenhetens badkar. Mest för att Karolina inte ville sjunga någon annanstans.
- Jag var så himla arg, jag ville bara bada. Det var på något sätt enklare att ligga där och sjunga, säger hon.
Skivan är inspelad spontant och snabbt. Musiken kom naturligt utan att duon behövde prata om sound eller texter.
- Vi tänkte inte så mycket, det var väldigt kort mellan känslan i kroppen och inspelningen. Jag hade precis gjort klart min första skiva med Steso Songs som tog 500 år att göra så det var skönt att det här bara blev som det blev.
Det är väldigt mörka texter på skivan?
- Jag tycker att det finns en tröst i sorglig musik, att man känner igen sig. Jag blir provocerad av människor som gör glad musik. Kan inte de bara göra någonting annat om de är så himla glada?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!