- Jag känner hela tiden att jag har ingenting viktigt att berätta (skratt). Vissa saker är så självklara för mig. Annat har jag inte funderat på, men det går ganska bra.
"Wailade" till Mariah
För Micadelia började musicerandet i kommunala musikskolan. Först med cello, men den var besvärlig att släpa på och hon fick "piggen" i vaderna. Hon fortsatte med piano, men tyckte att läraren var lite läskig. I stället blev sången hennes sätt att uttrycka sig. Celine Dion och Mariah Carey lyssnade alla på, men Micadelia var en slags dubbelnatur.
- Jag hade skivor med Beatles. Jag gillade Abba och Dylan och Bowie ... Men det var roligare att sjunga med i Mariah Careys låtar. Då fick man "waila".
När hon var i 10 års-åldern spelade hennes pappa in henne när hon sjöng "Happy x-mas (war is over)".
- Då började han upptäcka att jag kunde sjunga. Det var på så där halvtaskig engelska. Den finns sparad (skratt).
"Free ride" är fylld med covers som "Polly" (Nirvana) "Hangin’ on the telephone" (Blondie) och "Going to California" (Led Zeppelin) i lågmälda rockarrangemang med akustisk gitarr som viktig byggsten och framförda på ett personligt sätt av någon som borde fylla mer än bara 20 i år, sett till röstmognad.
Bland favoritartisterna finns Neil Young, Joni Mitchell, Jimi Hendrix och Piteås Nicolai Dunger.
- Jag har inga förebilder på det sätt att jag tänker "åhh, så där vill jag sjunga". Jag sjunger och så blir det som det blir. Det är tur att folk gillar det.
På skivan spelar idel Skelleftemusiker, plus gästsjungande amerikanske singer/songwritern Ferraby Lionheart.
Albumet är producerat av hennes pappa, Johan Nilsson, känd som trummis i framgångsrika popbandet This perfect day på 90-talet.
Snålskjuts
Det har varit en del turer innan skivan blev färdig. Hon berättar om sångpålägg utan känsla och låtar som legat färdiga, men "låtit skit" och att man börjat om från början. Att skivan nu släpps känns bra, även om hon har svårt att tycka någonting om resultatet.
- När man har hört låtarna så många gånger, lagt till och tagit bort, då hör man inte längre hur det låter. Men andra säger "vad bra det låter" och då tänker jag "det är nog rätt så bra", säger Micadelia som precis fått betyget fem av fem i sin lokaltidning.
- Det känns bra att börja med en coverskiva. Då får man testa och leka lite, säger Micadelia som skriver på eget material och tror att en skiva med egna låtar skulle kunna få en ännu mer akustisk prägel.
- Jag är duktig på att göra halva låtar och dålig på att slutföra. Det kan bli en text eller en melodi, erkänner hon.
Viktigare att ha det bra
Bränntjälen utanför Burträsk är hennes nya hemadress, tvärtemot normen att flytta söderut för att satsa på musiken.
- Jag blev less på att bo mitt i Skellefteå. Jag funderade på Stockholm nu när skivan .., men det kändes som "aldrig i livet". Jag tycker om att vara här i fyra dagar, sen vill jag hem igen. När jag kom hit satte jag i lurarna direkt för att slippa allt ljud runt omkring. Man bor bland 60 personer och så blir det en miljon plötsligt.
- Jag vill hålla någon balans. Inte åka hit och dit. Jag vill hinna baka bröd och åka skidor.
Fotnot: "Free ride" recenseras i morgondagens PT.