På onsdagen presenterades det nya filmavtal som ligger till grund för finansieringen av svensk film fram till 2015.
Modellen där staten och filmbranschen tillsammans finansierar produktionen av ny film blir kvar. Den stora förändringen i det nya avtalet är att även film som inte får premiär på bio kan beviljas stöd.
Biografägarna står för det största bidraget till filmavtalet bortsett från de statliga anslagen. De bidrog tidigare till filmavtalet med tio procent av intäkterna från sin biljettförsäljning.
I det nya filmavtalet finns en paragraf som medger en sänkning av den avgiften om antalet sålda biljetter sjunker så att det understiger 15 miljoner i årstakt, en siffra som varit ganska stabil de senaste åren.
Kritisk till systemet
Skribenten och filmvetaren Hynek Pallas är kritisk till systemet och menar att det ger biografägarna en ursäkt att inte visa smala filmer.
- Ingen kommer att säga det rakt ut, men tankegången kommer att se ut så här: "om ni vill ha tio procent av oss måste vi sätta upp stora filmer". Filmer som inte har stor budget marknadsförs inte av SF, säger han.
Filmproducenten Erik Hemmendorff ligger bakom uppmärksammade titlar som "En enastående studie i mänsklig förnedring", "De ofrivilliga" och den ivrigt debatterade och Guldbagge-belönade "Play". Enligt honom har filmavtalet inte kommit till rätta med de viktigaste problemen.
- Det är tydligt att biografägarna har panik just nu och att de inte tänker ta ansvar för svensk kvalitetsfilm. De har för stor påverkan på vilka filmer som görs och hur de ska visas. Det kan inte vara riktigt.
- Konkret finns det i dag unga människor som är beredda att betala för att se ny film på datorn, men man låtsas inte om det. Det finns ingen vision utöver att branschen ska hanka sig fram i två år till, säger han.
Thomas Runfors är informationsansvarig på SF Bio som är den överlägset största aktören på den svenska biografmarknaden. Han menar att det är rimligt att biografägarna bidrar med mindre pengar om publiken krymper.
Måste locka publik
Att det nya filmavtalet skulle kunna användas som argument för att inte visa smal film håller han inte med om.
- Jag förstår inte tanken. Det är självklart att vi måste ha filmer som lockar publik. Vårt utbud består till största delen av utländska filmer, men svensk film är viktig för oss. Som biografägare vill man självklart visa all film som folk tycker är intressant, säger han.